Avgiftning

Se även avgiftning (alternativmedicin).

Avgiftning innebär ett planerat, och medicinskt övervakat avvänjande från något beroendeframkallande ämne, vanligen alkohol och narkotika. Vissa behandlingshem har denna inriktning. Avgiftning kan ske polikliniskt inom öppenvården, genom dagvård eller slutenvård. Själva avgiftningen brukar övervakas av en läkare eller vårdpersonal för klientens säkerhet. Avgiftningen pågår vanligtvis i ett par dagar och därefter är all substans av det missbrukande ämnet ute ur kroppen. Denna process är en nödvändig och betydelsefull förberedelse för personens behandling att kunna bekämpa sitt beroende.^[1]

Att avgiftningen sker på en sluten vårdinrättning gör att patienten övervakas noga under hela processen och ges lämplig medicinering för att förhindra svåra abstinensbesvär. Det innebär vanligen en gradvis tillförsel av minskande doser av en agent (medel) som är relaterade till den ursprungliga drogen av missbruk som nu ersätts för att förhindra återfall.^[2]

Målet med avgiftningen är att patienten skall vara i gott skick fysiskt och psykiskt efter behandlingen. Avgiftningsprocessen är utformad både för att behandla de akuta fysiologiska effekterna av att stoppa droganvändandet och att avlägsna kvarvarande gifter i kroppen. En vidarebehandling krävs oftast för att patienten inte ska få återfall i sitt missbrukande och där tar man bland annat itu med orsakerna som ledde till varför man började missbruka från första början.^[2]