Cirkulationsfysiologi

Cirkulationsfysiologi är läran om cirkulationsorganens funktion. Den har tre grundprinciper:

1. Blodflödet i alla vävnader är nästan alltid kontrollerat till att stå i proportion till den vävnadens metabola behov. Vissa vävnader kan öka sitt metabola behov 20-30 gånger vid hög aktivitet, medan hjärtat bara kan öka sin hjärtminutvolym 4-7 gånger. Därför kommer det inte vara möjligt att öka blodflödet i alla vävnader vid ökat aktivitet, utan blodflödet måste istället styras till de vävnader som behöver blodet mest.
2. Hjärtminutvolymen är densamma som summan av allt blodflöde genom vävnaderna. Öppnas många blodkärl kommer hjärtat att öka hjärtminutvolymen för att kompensera för det ökade blodflödet. Hjärtat fungerar alltså automatiskt; ett stort inflöde kommer generera ett stort utflöde. Dock får hjärtat även hjälp från olika nervsignaler för att reglera mängden blod som pumpas ut.
3. Artärtryckets reglering är oberoende av både lokalt blodflöde och hjärtminutvolymen. Blodtryckets reglering är av största vikt för att upprätthålla homeostas, och kroppen har olika regleringssystem för att kompensera blodtrycksförändringar, från mycket kortsiktiga till väldigt långsiktiga. Exempel på långsiktiga förändringar är förändringar som sker i njurens funktion, som gör att antingen mer eller mindre vätska avges från blodomloppet, vilket påverkar totala blodvolymen och därmed blodtrycket.