Jan-Olov Liljenzin, född 20 oktober 1936, död den 20 november 2019,[1] var en svensk kemist och professor.
Liljenzin disputerade 1969 vid Chalmers tekniska högskola.[2] Han var under 1980-talet professor i kemi vid Universitetet i Oslo och var 1988–2002 professor i kärnkemi vid Chalmers.
Liljenzin var medförfattare till Radiochemistry and nuclear chemistry som 2013 utkom i sin fjärde utgåva. Han var medförfattare till ett stort antal vetenskapliga artiklar[3] inom företrädesvis kärnkemi med tillämpningar som till exempel separationsprocesser för kärnavfall och kemiska förlopp vid kärnkraftsolyckor. Hans publicering hade 2017 ett h-index[4] på 20.
Han medverkade med forskning, analys och kartläggning av tänkbara kemiska förlopp vid kärnkraftsolyckor vid framtagandet av haverifilter för de svenska kärnkraftverken på 1980-talet.[5][6]
Liljenzin uttalade skepsis över IPCC:s slutsatser att koldioxidhalten i atmosfären accelererar och de tolkningar som vissa klimatforskare gjort av koldioxidmätningar.[7]
Han var ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien sedan 1991 och av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg sedan 1992.[8]