Erobringa av Vigo | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av kvadrupelalliansekrigen | |||||||
[[Fil:|300px]] | |||||||
| |||||||
Partar | |||||||
Storbritannia | Spania | ||||||
Kommandantar | |||||||
Lord Cobham James Mighels Jarlen av Dunmore John Ligonier |
|||||||
Styrkar | |||||||
8 linjeskip 8 bombefartøy og brannskip 4 000 soldatar[1] |
Sardinia – Sicilia – Castellamare – 1. Palermo – Kapp Passaro – 1. Messina – Milazzo – Fuenterrabía – Glen Shiel – Francavilla – Roses – Pensacola – 2. Messina – Vigo – Kapp St. Vincent – 2. Palermo – Sferracavallo – La Seu d'Urgell – Nassau |
Erobringa av Vigo skjedde i 1719 under kvadrupelalliansekrigen då eit britisk tokt gjekk i land på kysten av Spania og erobra Vigo. Dei okkuperte byen i ti dagar før dei trekte seg attende. Toktet vart kommandert av Lord Cobham med marinestyrkar kommandert av viseadmiral James Mighels.
Styrkane gjekk lenger inn i landet så langt som til Pontevedra. Toktet vart utført som ein hemnaksjon for den spanske involveringa i jakobittopprøret, der spanske soldatar hadde gått i land i Skottland og vart slått i slaget ved Glen Shiel.[2] Toktet var òg meint for å demonstrere for spanjolane at dei allierte styrkane lett kunne slå til langs den sårbare kystlinja deira, og var koordinert med eit fransk åtak aust i Spania[3], i håp om at dette ville tvinge Spania til forhandlingsbordet. Spanjolane forstod kor sårbare dei var og dei allierte kunne opne ein ny front, borte frå den franske grensa.