Abjad

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Abjad eller konsonantskrift är ett skriftsystem som huvudsakligen eller enbart består av konsonanter, och i vilket vokaler vid behov markeras med så kallade diakriter.

Vissa typer av abjad innehåller tecken för vissa vokaler, men långt ifrån alla. Exempel på abjader som används i dag är arabiska, feniciska, hebreiska och syriska.

Det alfabet vi har i dag, som genom först grekiskan, sedan etruskiskan och slutligen latinet förts från feniciskan till oss var från början en abjad. Språkforskaren Peter T. Daniels, som introducerade begreppet abjad, menar att grekerna inte uppfattade de typiskt semitiska strupljud som vissa av glyferna representerade: därför blev 'alef till alpha och representerade vokalen a i stället för ' (glottisljud).

Diakritsystemet som används för att beteckna vokaler fungerar så att man sätter markeringar över eller under konsonanterna för att markera efterkommande vokal. Om en vokal kommer först i ett ord så brukar man använda till exempel ett glottalstop (hebreiska: 'alef, arabiska: hamza) som vokalhållare.