Ackusativ

Ackusativ är i grammatiken det kasus som anger verbets direkta objekt (ackusativobjekt) i en sats.

Direkt objekt markeras inte i modern standardsvenska annat än i vissa pronomen, till exempel ”mig” och ”dig”. Bland de språk som begagnar sig av olika markeringar för ackusativ finns fornsvenska, urindoeuropeiska, latin, esperanto, sanskrit, grekiska, tyska, ryska, ungerska, finska och arabiska. Markeringen kan uttryckas med hjälp av böjda artiklar eller genom ändelser hos det flekterade ordet självt.

I språkliga varieteter med starkt reducerat kasussystem (till exempel de flesta fastlandsskandinaviska språkliga varieteter, och romanska, engelska och nederländska språkliga varieteter) är substantivens nuvarande grundform ofta den gamla ackusativformen (ackusativism). Ord som standarditalienska ”notte” (natt) och standardsvenska ”fisk” är ursprungligen ackusativ; nominativerna var ”nox”[1] och ”fisker”.[2]

  1. ^ Adam Ledgeway och Martin Maiden, The Oxford Guide to the Romance Languages. Oxford 2016.
  2. ^ Elias Wessén, Svensk språkhistoria I: Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy