Ett tidigt exempel på ackusativism? I stället för nominativformen þurulfR (Torulver) står ackusativen þurulf (Torulv) i subjektställning på runstenen U201 Angarns kyrka, vilket kan vara en skrivning efter uttalet.[1] Se ᚦᚢᚱᚢᛚᚠ uppochnedvänt i nedre bildkant.Samma skrivning återfinns i det andra av endast tre östnordiska belägg på namnet ”Torulv”. Se ᚦᚢᚱᛚᚠ nederst i mittersta vertikala raden på Hedebystenen DR1.
Ackusativism innebär att substantivs ursprungliga ackusativform blir grundform (eller enda form) när ett kasussystem bryter samman i ett talat språk.[2] Om nominativformen överlever och blir grundform kallas detta nominativism.[2]
Ackusativism (och nominativism) är alltså egenskaper hos substantiv i en kasuslös eller kasusfattig språklig varietet som utvecklats ur ett kasusrikt äldre språkstadium; begreppen hör hemma i diakroniska språkanalyser.
^Sveriges runinskrifter, band 6: U201 Angarns kyrka.
^ [ab] Frans Hinskens och Johan Taeldeman (redaktörer), Language and Space: An International Handbook of Linguistic Variation. Berlin och Boston 2013.
