Adrenalin | |
| |
Systematiskt namn | (R)-4-(1-Hydroxi-2-(metylamin)etyl)-1,2-bensendiol |
---|---|
Övriga namn | Epinefrin (eng. Epinephrine) |
Kemisk formel | C9H13NO3 |
Molmassa | 183,2045 g/mol |
Utseende | Vita kristaller |
CAS-nummer | 51-43-4 |
SMILES | c1ccc(O)c(O)c1C(O)CNC |
Egenskaper | |
Densitet | 1,33 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 0,18 g/l (25 °C) |
Smältpunkt | 211,5 °C (sönderfaller) |
Faror | |
Huvudfara | |
LD50 | 62 mg/kg |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Adrenalin, summaformel C9H13NO3, är ett stresshormon och en signalsubstans som bildas i binjuremärgen och i vissa nervceller i hjärnan. Adrenalin är ett viktigt hormon som gör vår kropp redo att fly eller kämpa mot en fara. Hormonet har hittats hos många djur och även hos encelliga organismer.
Den japanska kemisten Jokichi Takamine var den första som lyckades isolera och rena hormonet år 1901.[1] Tre år senare skedde den första syntesen av adrenalin individuellt av Friedrich Stolz och Henry Drysdale Dakin.[2]
Utsöndringen är normalt låg, men vid aktivering av det sympatiska nervsystemet ökar utsöndringen av adrenalin från binjuren. Noradrenalin och adrenalin tillsammans med ett flertal andra ämnen kallas tillsammans för katekolaminer.[3] De samlade effekterna av dopamin och noradrenalin utgörs främst av effekter från adrenalin och är:[3]