Afrikaans

Afrikaans
Uttal	[ɐfriˈkɑːns]
Talas i	Sydafrika, Namibia
Region	Södra Afrika
Antal talare	cirka 7,2 miljoner (modersmål)[1]
Status	stabilt
Språkfamilj	Indoeuropeiska språk Germanska språk Västgermanska språk Lågtyska språk Lågfrankiska Nederländska Afrikaans
Skriftsystem	Latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk i	Sydafrika  Namibia (erkänt som ett minoritetsspråk) Länder och territorier med ett betydande antal talare:  Storbritannien  Australien  Nya Zeeland  Kanada  USA Irland
Språkmyndighet	Die Taalkommissie van die Suid-Afrikaanse Akademie vir Wetenskap en Kuns (Sydafrika) (”Språkkommissionen vid Den sydafrikanska akademin för vetenskap och konst”)
Språkkoder
ISO 639‐1	af
ISO 639‐2	afr
ISO 639‐3	afr

Afrikaans är ett västgermanskt språk som talas främst av de vita afrikanderna och de färgade i Sydafrika och Namibia. Afrikanderna härstammar från invandrare som främst kom från Nederländerna under 1600-talet. Språket afrikaans bygger därför i grunden på nederländska och utmärks bland annat av delvis förenklad grammatik och ett flertal iögonfallande språklån från bland annat malajiska, bantuspråk, khoisan och portugisiska. Ordförrådet överensstämmer dock till mer än 96 procent med nederländskans, även om vissa förskjutningar i stavning och betydelse har skett. Tidigare kallades afrikaans på engelska ofta Cape Dutch eftersom boerna ursprungligen bodde endast i Kapprovinsen. Mer skämtsamt kallades språket också baby Dutch^[2].

Afrikaans skrevs under en period på 1800-talet med arabisk skrift bland malajerna som levde främst i Kapstaden, som ett religiöst språk.

Flera framstående och internationellt kända författare skriver på afrikaans, till exempel André Brink, Breyten Breytenbach, Etienne Leroux, Marlene van Niekerk, Karel Schoeman och Etienne van Heerden. Den första roman som översattes direkt från afrikaans till svenska var Magersfontein, O Magersfontein av Etienne Leroux (2007).