Analysens fundamentalsats

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Enligt analysens fundamentalsats (analysens huvudsats eller integralkalkylens huvudsats) är de två centrala operationerna inom analysen, derivering och integrering, varandras inverser. Detta innebär att om en kontinuerlig funktion först integreras och sedan deriveras, så fås den ursprungliga funktionen tillbaka. En viktig konsekvens av denna sats är att integraler kan beräknas med hjälp av en primitiv funktion till den funktion som skall integreras.

Satsen kan formuleras som

Antag att en funktion f är kontinuerlig i intervallet ${\displaystyle [a,b]}$ och definiera

${\displaystyle F(x)=\int _{a}^{x}f(t)\,dt,\quad a\leq x\leq b.}$

Då gäller:

1. Funktionen F är deriverbar och dess derivata sammanfaller med funktionen f på det öppna intervallet (a,b):

   ${\displaystyle F^{\prime }(x)=f(x),\qquad x\in (a,b).}$

   (I intervallets ändpunkter gäller denna slutsats höger- resp. vänsterderivatan av F.)

2. Om G är en primitiv funktion till f så sammanfaller den med integralen av funktionen f:

   ${\displaystyle G(x)=G(a)+\int _{a}^{x}f(t)\,dt,\qquad x\in [a,b].}$

Det är inte nödvändigt att kräva att funktionen ${\displaystyle f}$ är kontinuerlig; det räcker om den är Lebesgue-integrerbar på intervallet. Den första slutsatsen, F'(x) = f(x), ändras då till att gälla för nästan alla punkter i intervallet [a,b]; de punkter där slutsatsen inte gäller har Lebesguemåttet lika med noll.