Anarkokapitalism

Anarkokapitalism
Politisk filosofi och ekonomisk teori Redigera Wikidata
Politisk ideologi Redigera Wikidata
Under­klass tillkapitalism, right-libertarianism, Marknadsanarkism Redigera Wikidata
Influerad avÖsterrikiska skolan, klassisk liberalism, Individualist anarchism in the United States, laissez faire Redigera Wikidata
Upp­täc­ka­re eller upp­fin­na­reMurray Rothbard Redigera Wikidata
I oppo­si­tion tillStatskapitalism, Statssocialism, etatism, socialism, kommunism, fascism, nazism, kollektivism Redigera Wikidata
Den anarkokapitalistiska flaggan
Murray Rothbard (1926–1995) brukar räknas som anarkokapitalismens grundare.

Anarkokapitalism eller, enligt vissa, marknadsanarkism[1] (en form av individualanarkism)[2][3][4] är en politisk filosofi som förespråkar ett statslöst samhälle med privat äganderätt.[5] Medan den klassiska anarkismen förespråkar statens och kapitalismens avskaffande skiljer sig anarkokapitalismen i det att den enskilde förutom suveränitet över sig själv har rätt till privat egendom och förespråkar därför att polisväsende, domstolsväsende, försvarsmakt och alla andra säkerhetstjänster skall drivas privat genom frivillig finansiering på en fri marknad snarare än genom obligatorisk beskattning, fullständig avreglering av personliga och ekonomiska aktiviteter som inte inkräktar på andra människors privatliv, och en självreglerande marknad. Anarkokapitalister eftersträvar ett samhälle baserat på frivillig handel med privategendom (inklusive pengar, varor, jord och kapital) och tjänster för att maximera individernas frihet och välstånd, men värdesätter även social välfärd, välgörenhet och gemensamma anordningar som del av samma etik.[6] Även om anarkokapitalister är kända för att hävda rätten till privategendom, så kan icke-statlig gemensam egendom samexistera i ett anarkokapitalistiskt samhälle.[7] Det viktiga är att denna egendom förvärvas och överförs utan hjälp eller hinder från staten. Anarkokapitalistiska libertarianer anser att det enda legitima sättet att förvärva egendom på är genom frivillig handel, gåvor, eller arbetsbaserat ursprungligt förvärv, snarare än genom våld eller bedrägeri. Murray Rothbard myntade termen anarkokapitalism för att särskilja det från anarkism som förespråkar kollektivt ägande och motsätter sig alla typer av hierarkier.[8]

Anarkokapitalister ser den fria kapitalismen som grunden för ett fritt samhälle. Rothbard definierade oreglerad kapitalism som "fredligt ömsesidigt utbyte", till skillnad från "korporativism" som han definierade som ett hemlighetsfullt partnerskap mellan näringsliv och regering som utövar våld för att underminera den fria marknaden.[9] "Kapitalism", i anarkokapitalisters användning av begreppet, bör inte förväxlas med statlig monopolkapitalism, korrumperad kapitalism, korporativism eller nutida blandekonomi, där incitament skapas och avlägsnas genom statlig intervention.[10] Anarkokapitalster förkastar således staten, på grund av uppfattningen att stater är aggressiva entiteter som stjäl egendom (genom beskattning och expropriering), initierar våldshandlingar, har våldsmonopol, använder sin tvångsmakt till att gynna vissa företag och individer på bekostnad av andra, skapar monopol, begränsar handeln, och personliga friheter genom droglagar, obligatorisk undervisning, värvning, lagar om mat och moral och så vidare. Anarkokapitalisters positiva förhållande till kapitalism utgör en stark spänning mellan dem och socialanarkister, som tenderar att misstro marknaden och anse att kapitalism till sin natur är auktoritär och följaktligen oförenlig med anarkistiska ideal.

Den första välkända varianten av anarkokapitalism formulerades av ekonomen och libertarianen Murray Rothbard i mitten av 1900-talet. Rothbard försökte förena delar från den österrikiska ekonomiska skolan, klassisk liberalism och tankarna hos de amerikanska individualanarkisterna Lysander Spooner och Benjamin Tucker (även om han förkastade deras arbetsvärdeteori och de normativa implikationer de drog från den).[11] I den rothbardianska anarkokapitalismen skulle en libertariansk "juridisk kodex", som domstolarna svor sin trohet till, först accepteras allmänt.[12] Denna juridiska kodex skulle erkänna individens suveränitet och principen om icke-aggression. I David D. Friedmans anarkokapitalism skulle däremot lagsystemen produceras för profit på en fri marknad,[13] som han ansåg skulle leda till ett allmänt, om inte absolut, fritt samhälle. Rothbard grundade sin filosofi på en absolutistisk naturrätt, men gav även ekonomiska förklaringar till varför han ansåg att anarkokapitalism var att föredra även av pragmatiska skäl. Friedman hävdar att han inte förespråkar absoluta rättigheter, men att han heller inte är utilitarist, även om han anser att "utilitaristiska argument vanligtvis är det bästa försvaret av libertarianska åsikter".[14] Hans-Hermann Hoppe använder i sin tur "diskursetik" som försvar av anarkism baserad på privat ägande,[15] vilket mer liknar Rothbards anarkokapitalism.

  1. ^ Robert P. Murphy. ”What Are You Calling 'Anarchy'?”. http://www.mises.org/story/1778. 
  2. ^ Adams 2002, sid. 135.
  3. ^ Ostergaard, Geoffrey. 2003. Anarchism. In W. Outwaite (red.), The Blackwell Dictionary of Modern Social Thought. s. 14. Blackwell Publishing
  4. ^ Sylvan, Richard Anarchism. A Companion to Contemporary Political Philosophy, red. Goodin, Robert E. och Pettit, Philip. Blackwell Publishing, 1995, s.231
  5. ^ Nationalencyklopedin. Uppslagsord: Underground "anarkokapitalism (ett synsätt som förespråkar anarkism med privat äganderätt)"
  6. ^ Hess, Karl. The Death of Politics Arkiverad 2 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Intervju i Playboy Magazine, mars 1969
  7. ^ Holcombe, Randall G., Common Property i Anarcho-Capitalism, Journal of Libertarian Studies, vol. 19, nr. 2 (vår 2005):3–29.
  8. ^ libertarianism (2007) från Encyclopædia Britannica. Hämtat 30 juli 2007, från Encyclopædia Britannica Online: http://search.eb.com/eb/article-234237
  9. ^ Rothbard, Murray N., Future of Peace and Capitalism; Murray N. Rothbard, and Right: The Prospects for Liberty.
  10. ^ Adams 2002, sid. 33.
  11. ^ "A student and disciple of the Austrian economist Ludwig von Mises, rothbard combined the laissez-faire economics of his teacher with the absolutist views of human rights and rejection of the state he had absorbed from studying the individualist American anarchists of the nineteenth century such as Lysander Spooner and Benjamin Tucker." Blackwell Encyclopaedia of Political Thought, 1987, ISBN 0-631-17944-5, s. 290
  12. ^ Rothbard, Murray. For A New Liberty. 12 The Public Sector, III: Police, Law, and the Courts
  13. ^ Friedman 1989, sid. 116–117.
  14. ^ Friedman 1989, sid. Kapitel 42.
  15. ^ Hans-Hermann Hoppe "Argumentation Ethics" Arkiverad 3 april 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtat 6 februari 2007

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by razib.in