Andra Johannesbrevet | |
Nya testamentet | |
Andra Johannesbrevet i Uncial 0232 från cirka år 500 | |
Författare och datering | |
---|---|
Föreslagna författare | Presbytern Johannes, Johannes, Sebedaios son eller okänd |
Datering | 95–100. |
Originalspråk | grekiska |
Äldsta handskriftsfynd | Codex Sinaiticus, Codex Vaticanus, 300-talet |
Innehåll | |
Huvudsaklig genre | Nytestamentligt brev katolskt brev |
Antal kapitel | 1 |
Andra Johannesbrevet (grekiska: Ιωάννου β’ eller Ιωάννου επιστολή β’)[1] är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Det tillhör, tillsammans med Första Johannesbrevet, Tredje Johannesbrevet, Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet och Judasbrevet, de sju så kallade katolska breven, trots att det inte har en allmän (katolsk) adressat utan är riktat till en bestämd församling.[2] Brevet är utformat som ett verkligt brev och dess syfte är att varna för de irrlärare som hävdar att Kristus inte var en sann människa.[3] För att stå emot dessa förvrängare av sanningen, uppmanas mottagarna att vandra i kärleken.[4] I likhet med de övriga Johannesskrifterna, betonas i brevet kärleken och dess kraft.[5]
Andra Johannesbrevet är anonymt och uppger inte vem som är författaren,[6] utan det sägs vara skrivet av ”den gamle” och vara riktat till ”den utvalda frun och hennes barn” (2 Joh 1),[7] vilket anses avse en församling och inte en person.[8] Sedan 180-talet har det sammankopplats med Johannes, Sebedaios son, som enligt de fyra bibliska evangelierna var en av de tolv lärjungar som ingick i Jesus närmaste krets.[9] Modern forskning däremot tillskriver som regel Andra Johannesbrevet någon inom den johanneiska traditionen,[10] ibland någon av de senare redaktörerna av Johannesevangeliet och ofta den presbyter Johannes, som omtalas i kyrkohistorien.[11] De flesta forskare menar att Andra Johannesbrevet tillkom ungefär samtidigt som de två andra Johannesbreven, omkring 95–100.[12][13][9]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet van der Watt 476