Aragonit

	Aragonit
Grupp	Aragonit (ortorombiska karbonater)
Strunz klassificering	05.AB.15
Kemisk formel	CaCO3
Färg	Vit, röd, gul, orange, grön, blå och brun.
Förekomstsätt	Spetsiga nålformiga kristaller, hexagonalt formad tvillingbildning samt stalaktitiskt och skorplikt.
Kristallstruktur	Ortorombiska
Tvillingbildning	Polysyntetiskt parallell till cyklisk
Spaltning	{010} tydlig; {110} och {011} svag
Brott	Svagt mussligt
Hållbarhet	Skört
Hårdhet (Mohs)	3½–4
Glans	Glasglans, hartsaktig på brottytor
Ljusbrytning	nα=1,530; nβ=1,682; nγ=1,686
Dubbelbrytning	δ=0,156
Optisk karaktär	Tvåaxlig negativ
Dispersion	Svag
Transparens	Mest genomskinlig
Fluorescens	Ibland röd, skär, brun, gul, grön
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,95
Löslighet	Löslig i utspädd syra med koldioxidutveckling
Typlokal	Molina de Aragón
Övrigt	Färgas lila av så kallad koboltlösning i Meigens prov till skillnad från kalcit
Referenser

Aragonit är ett mineral av de två vanligaste naturligt förekommande kristallformerna av kalciumkarbonat, CaCO₃. Den allra vanligaste formen är mineralet kalcit men det finns också en tredje ovanlig form vaterit. Aragonit bildas genom biologiska och fysiska processer, inklusive fällning från marina miljöer och sötvattensmiljöer och har fått sitt namn 1797 efter Molina de Aragón^[9] i Spanien. Mineralet aragonit upptäcktes och beskrevs av Abraham Gottlob Werner 1796.

^ Malcolm E. Back 2018, Fleischer's glossary of mineral species, sida 304
^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ”MiS110”
^ Hans Jürgen Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie Leipzig, 3. Auflage sidor 706-708
^ Sterling Gleason 1972, Ultraviolet guide to minerals, Library of congress catalog card number 60-16925, sida 121 med flera
^ https://www.mindat.org/mesg-100-179708.html
^ Mindat.org
^ Handbook of Mineralogy
^ Webmineral data
^ [1] om typlokalen på mindat.org

[1] Malcolm E. Back 2018, Fleischer's glossary of mineral species, sida 304

[”MiS110”-2] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ”MiS110”

[3] Hans Jürgen Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie Leipzig, 3. Auflage sidor 706-708

[4] Sterling Gleason 1972, Ultraviolet guide to minerals, Library of congress catalog card number 60-16925, sida 121 med flera

[5] ttps://www.mindat.org/mesg-100-179708.html

[Mindat-6] Mindat.org

[Handbook-7] Handbook of Mineralogy

[Webmin-8] Webmineral data

[9] [1] om typlokalen på mindat.org

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Aragonit

Grupp	Aragonit^[1] (ortorombiska karbonater)
Strunz klassificering	05.AB.15
Kemisk formel	CaCO₃
Färg	Vit, röd, gul, orange, grön, blå och brun.
Förekomstsätt	Spetsiga nålformiga kristaller, hexagonalt formad tvillingbildning samt stalaktitiskt och skorplikt.^[2]
Kristallstruktur	Ortorombiska
Tvillingbildning	Polysyntetiskt parallell till cyklisk
Spaltning	{010} tydlig; {110} och {011} svag
Brott	Svagt mussligt
Hållbarhet	Skört
Hårdhet (Mohs)	3½–4
Glans	Glasglans, hartsaktig på brottytor
Ljusbrytning	n_α=1,530; n_β=1,682; n_γ=1,686^[3]
Dubbelbrytning	δ=0,156
Optisk karaktär	Tvåaxlig negativ
Dispersion	Svag
Transparens	Mest genomskinlig
Fluorescens	Ibland röd, skär, brun, gul, grön^[4]
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,95
Löslighet	Löslig i utspädd syra med koldioxidutveckling
Typlokal	Molina de Aragón
Övrigt	Färgas lila av så kallad koboltlösning i Meigens prov till skillnad från kalcit^[5]
Referenser	^[6]^[7]^[8]

Aragonit

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia