Aragorn

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Aragorn II son av Arathorn, Isildurs arvtagare, är en av huvudpersonerna i J. R. R. Tolkiens böcker om Ringarnas herre. Han föddes i år 2931, Tredje åldern, och dog år 120, Fjärde åldern vid en ålder av 210 år. Gilraen var hans moder och Arathorn hans fader. Farfadern var Arador och mormodern Ivorwen. Hans ursprung hölls hemligt för att den onde härskaren Sauron, som letade intensivt efter Isildurs arvingar om några sådana fortfarande skulle vara vid liv, inte skulle hitta honom.

Aragorn växte upp, som många av hans förfäder sedan Arnors fall, i Elronds Hus i Vattnadal. Hans mor ville att hans sanna identitet skulle hållas hemlig på det att han inte skulle gå samma öde till mötes som hans far och farfar, och han gick istället under namnet Estel (sindarin för hopp). När han nådde vuxen ålder avslöjade dock Elrond hans härkomst och gav honom skärvorna av svärdet Narsil och Barahirs ring som rättmätigt arv.^[a] Han tog därmed också sin plats som hövding av Dunedain i norr, ättlingarna till Númenór och resterna av det norra kungadömet.

Vid samma tid träffade han Arwen för första gången och de greps genast av kärlek till varandra. Elrond ställde upp en rad villkor på vad som skulle krävas av Aragorn innan han hade rätten att äkta hans dotter; bl.a. att han måste bli kung över både Arnor och Gondor.^[b] Men det rådde ändå vänskap mellan Aragorn och Elrond. Efteråt begav sig Aragorn ut i vildmarken och var borta i många år och bekämpade Saurons tjänare till vilka länder de än färdades. Ganska tidigt bekantade han sig med Gandalf och de blev nära vänner; Aragorn fick mycket visdom av Gandalf och till en början följdes de ofta åt på sina resor. På Gandalfs inrådan började utbygdsjägarna vakta landet Fylke.^[c]

I Gondor tjänande han under Echtelion II och i Rohan under Thengel, då under namnet Thorongil. Aragorn menade att piraterna i Umbar var ett av de största hoten mot Gondor och, sedan han övertalat Ecthelion, kunde han samla en liten flotta. Denna tog han ledning över och överföll piraterna i Umbar nattetid, och de ställde till stor förödelse och brände många skepp. Aragorn själv fällde piraternas ledare och retirerade sedan med små förluster. Men när bud kom om att stor ära väntade honom i Minas Tirith, avböjde Aragorn emellertid och färdades österut till sina mäns sorg och förvåning. Han återvände inte till Gondor på många år, eftersom han hade andra uppdrag som kallade honom.
Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades