Arrende

Arrende är när en fastighetsägare upplåter nyttjanderätt till exempelvis jord mot vederlag, det vill säga ersättning i form av ett penningvärde, natura eller dagsverke.

Den som arrenderar kallas arrendator. Arrendatorer kallades tidigare ofta brukare, särskilt i jordbrukssammanhang. I historiska sammanhang kan titeln förpaktare användas för dem som t.ex. arrenderade en viss verksamhet i utbyte mot inkomsten av verksamheten, t.ex. av bergslag eller kronoskatter.^[1]

I Sverige är andra ersättningsformer än pengar, såsom naturaprestationer eller dagsverken ej giltiga. (Jordabalken 9:29). Arrende hör till de begränsade sakrätter i fast egendom som jordabalken erkänner. Andra sakrätter är hyra, tomträtt och servitut. Arrende räknas som helnyttjanderätt och innebär en exklusiv rätt till marken.

Det finns fyra typer av arrende i Sverige, nämligen jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende och lägenhetsarrende.^[2] Till lägenhetsarrende hör de former av arrende som inte faller in i någon av de andra typerna av arrende.