Asfalt

Ett lager asfalt har lagts vid beläggningsarbete på en väg.

Asfaltbetong eller bara asfalt är ett material som används till vägbeläggningslager och består av bindemedlet bitumen (förr i stället ofta av stenkolstjära) och krossat stenmaterial. Innan det färdigblandade materialet lagts ut på väg kallas det asfaltmassa.

Termen asfalt används vanligen för asfaltbetong men även om ren bitumen samt naturasfalt, vilket är råolja som har trängt upp till markytan och oxiderat. Naturasfalt består främst av bitumen och kerogen. Bitumen är smältbar och löslig i koldisulfid. Kerogen sönderdelas vid upphettning och är inte fullständigt löslig i koldisuldid. Albertit, nigrit och stellarit är olika typer av kerogen.[1][2]

Äldre synonymer är bitumen judaicum, svart bernsten, syrisk asfalt, och jordbeck. Ordet asfalt härstammar från grekiskans ἄσφαλτος, asfaltos[3]. Möjligen är det ett semitiskt lånord med betydelsen "hindra från att falla omkull" och skulle då syfta på ämnets förmåga att sammanfoga murar och andra konstruktioner[2]. Andra källor menar att ordet kommer från sanskrit jatu, alternativt latin pix tumens vilket betyder utsipprande beck[4].

  1. ^ Materials Handbook, Georg S. Brady, 1947
  2. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Asfalt (geologi)
  3. ^ Svenska Akademiens ordbok: Asfalt
  4. ^ Asfaltboken. Asfaltskolan

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy