Avkolonisering

Kolonialmakter och kolonier år 1945.

Avkolonisering syftar på att formell politisk självständighet och suveränitet tilldelas tidigare kolonier. Oftast används begreppet om kolonierna i Asien och Afrika som efter andra världskriget blev självständiga. Den största vågen av avkolonisering skedde från andra världskrigets slut fram till mitten av kalla kriget, varav ett startskott blev Indien och Pakistans självständighet från Storbritannien år 1947.[1]

Avkolonisering är uppnådd självständighet, integrering med administrationen i det tidigare styrande landet eller genom skapandet av en "fri statsbildning" i kolonin. Avkolonisering kan medföra, men inbegriper inte nödvändigtvis, både fredliga revolutioner och våldsamma frihetskrig.[1]

Förenta Nationernas lista över icke-självstyrande områden är en lista över de områden som enligt FN betraktas som ännu ej avkoloniserade. Tvisten kring områdenas slutgiltiga status behandlas i FN:s specialkommitté för avkolonisering.[2]

  1. ^ [a b] Vidal-Naquet, Pierre: ”Atlas till mänsklighetens historia”, Stockholm 1991, sid. 282.
  2. ^ http://www.un.org/en/decolonization/index.shtml

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy