Bengt Westerberg | |
Tid i befattningen 4 oktober 1991–7 oktober 1994 | |
Statsminister | Carl Bildt |
---|---|
Företrädare | Ingela Thalén |
Efterträdare | Ingela Thalén |
Tid i befattningen 4 oktober 1991–7 oktober 1994 | |
Statsminister | Carl Bildt |
Företrädare | Odd Engström |
Efterträdare | Mona Sahlin |
Tid i befattningen 1993–7 oktober 1994 | |
Statsminister | Carl Bildt |
Företrädare | Birgit Friggebo |
Efterträdare | Mona Sahlin |
Mandatperiod 1984–1985 1985–1988 1988–1991 1991–1994 1994 | |
Tid i befattningen 1 oktober 1983–4 februari 1995 | |
Företrädare | Ola Ullsten |
Efterträdare | Maria Leissner |
Valkrets | Stockholms län |
Född | Bengt Carl Gustaf Westerberg 23 augusti 1943 Södertälje stadsförsamling, Stockholms län |
Politiskt parti | Folkpartiet |
Alma mater | Karolinska Institutet Stockholms universitet |
Yrke | Politiker |
Bengt Carl Gustaf Westerberg, född 23 augusti 1943 i Södertälje,[1][2] är en svensk politiker (folkpartist) och styrelsekonsult. Han var partiledare för Folkpartiet 1983–1995, riksdagsledamot 1984–1994 och socialminister i den borgerliga regeringen Carl Bildt 1991–1994. I valet 1985 ökade partiets andel av väljarkåren kraftigt, vilket förknippades inte minst med Westerbergs personliga egenskaper och blev känt som Westerbergeffekten. Därefter ledde han partiet i tre val med minskande väljarstöd.
Westerberg är son till färghandlaren, direktör Carl-Erik Westerberg och dennes hustru Barbro, född Wahlström. Han avlade studentexamen 1962, medicine kandidatexamen vid Karolinska Institutet 1964 och filosofie kandidatexamen vid Stockholms universitet 1974, i ämnena nationalekonomi, statskunskap, företagsekonomi och statistik.