Beroende

För andra betydelser, se Beroende (olika betydelser).

Beroende
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	F10.2-F19.2
ICD-9	303-304
MeSH	svensk engelsk

Beroende (addiktion) är ett beteendefenomen och psykiskt fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt. Beroendesyndrom är en psykisk diagnos i ICD-10, som gäller beroende av psykoaktiva substanser, det vill säga lagliga droger (till exempel nikotin och koffein), illegala droger (till exempel heroin) och narkotikaklassade läkemedel. Beroendet kännetecknas av en längtan efter substansen, att substansbruket dominerar personens ekonomiska och sociala liv och prioriteras högre än hälsan, tillvänjning och toleransökning, samt att personen har svårt att styra intaget av substansen.^[1] Beroende kan dock också röra annat än droger, exempelvis arbetsnarkomani.

Med beroende avses att hjärnan förändras av, och att personens viljeliv underordnas, drogen. Substansmissbruk betyder i stället att en persons livsföring påverkas negativt, eller att ett normalt bruk (av till exempel alkohol eller läkemedel) i någon mening blir onormalt (till exempel ifråga om mängd). Beroende kan både ha psykiska och fysiska komponenter. De psykiska komponenterna kan bestå i att det ger personen ångest att inte ge vika för beroendet. De fysiska komponenterna kan yttra sig i fysisk abstinens (till exempel darrhänthet, frossa, illamående) och toleransökning.^[2]

Beroende kan liknas vid impulskontrollstörningar, av vilka många i överförd betydelse kallas beroende, till exempel spelberoende. Likaså kan symtombilden för vissa parafilier och sexuella dysfunktioner likna symtomen vid substansberoenden, till exempel sexberoende.

Nära anhöriga till beroende kan också lida av beroendet. Att som anhörig leva i skuggan av beroendet och låta sitt liv upptas av den andres beroende (exempelvis genom att hitta på ursäkter för sig själv och andra om den beroendes beteende) kallas för medberoende.