Border Gateway Protocol

Border Gateway Protocol, BGP, jämförs ofta med GPS-systemet eller postväsendet (med kartkoordinater eller postnummer).^[1]

BGP är ett routingprotokoll som binder samman internet. Det fungerar genom att bygga en tabell med IP-nätverk, så kallade prefix, vilken sedan anger åtkomst till nätverk mellan autonoma system, AS.^[2] Protokollet beskrivs som ett path vector-protokoll. BGP använder inga tekniska mätvärden utan baserar sina routingbeslut på policyer och regler. Nuvarande version av BGP är 4, som är standardiserad i RFC 1771.

BGP stödjer classless interdomain routing, CIDR, och använder sig av route aggregation för att minska storleken på routingtabellen. BGP är ett av internets äldsta protokoll.^[2] Version 4 har använts på internet sedan 1994, alla tidigare versioner anses föråldrade och används inte längre.

BGP skapades för att ersätta routingprotokollet Exterior Gateway Protocol (EGP) för att tillåta fullständigt decentraliserad routing. Detta behövdes för att tillåta stängningen av NSFNET som var internets ryggrad. Detta resulterade i att Internet kunde bli ett fullständigt decentraliserat system.

Stora privata IP-nätverk kan också använda sig av BGP. Ett exempel kan vara att sammankoppla ett antal stora OSPF-nätverk där OSPF själv inte klarar av storleken. En annan anledning till att använda BGP kan vara för att införa redundans via flera internetleverantörer.

De flesta internetanvändare använder inte BGP direkt men eftersom alla internetleverantörer måste använda BGP för att skapa routing mellan varandra blir BGP ett av de viktigaste protokollen på internet. BGP har med tiden visat sig vara sårbart, om det attackeras eller utnyttjas kan det skapa avbrott eller trafikproblem på internet. Flera sådana incidenter har skett där någon antingen medvetet eller av misstag har lagt in felaktig information i BGP. Det har resulterat i att trafiken omdirigerats vilket skapat omfattande avbrott i internettrafiken.^[2]