Brenda Lee

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Brenda Lee
Brenda Lee 1977
Födelsenamn	Brenda Mae Tarpley
Smeknamn	Little Miss Dynamite
Född	11 december 1944 (79 år) Atlanta, Georgia, USA
Bakgrund	USA
Genrer	Rockabilly, rock'n'roll, pop, country, gospel
Roll	Sångare
År som aktiv	1955 –
Skivbolag	Decca, MCA Records, Warner Bros. Records, Telstar Records, Bear Family Records, Universal Music Group Nashville
Artistsamarbeten	Connie Francis, Skeeter Davis, Ricky Nelson, Lesley Gore, Red Foley, Muruga Booker, Burt Bacharach, Dave Bartholomew, Dolly Parton, Johnny Cash, Bill Gaither, Thomas Kinkade, Willie Nelson, Jimmy Page, Perry Como, Willy DeVille, Loretta Lynn, Kris Kristofferson, k.d. lang, George Jones, The Oak Ridge Boys m.fl.
Utmärkelser Rock and Roll Hall of Fame (2002)[1] Grammy Lifetime Achievement Award

Brenda Lee, ursprungligen Brenda Mae Tarpley, född 11 december 1944 i Atlanta, Georgia, är en amerikansk country- och popsångerska. Hon blev känd både för snabbare rockabillylåtar och för dramatiska ballader och hade sin glansperiod under det tidiga 1960-talet.

Hon började sin karriär mycket ung och skivdebuterade 1956. Hon fick en första listplacering med låten "One Step at a Time" 1957 som nådde #43 på amerikanska singellistan. Samma år släppte hon även låten "Dynamite" som gav henne smeknamnet "Little Miss Dynamite". Hennes albumdebut skedde 1959.

Det var dock först 1960 som Brenda Lee slog igenom på allvar, först med låten "Sweet Nothin's" och sedan med "I'm Sorry" och "I Want to Be Wanted" vilka båda blev singelettor på Billboard Hot 100. Samma år fick hon även en julhit med låten "Rockin' Around the Christmas Tree", vilken blivit en julstandard i flera länder. Även 1961 och 1962 blev framgångsrika år med singelhits som "Dum Dum", "Emotions", "Fool #1", "Speak to Me Pretty", och "All Alone Am I". 1963 fick hon sin största svenska framgång med låten "My Whole World Is Falling Down", denna blev endast en medioker framgång i USA, jämfört med hennes många andra singlar. 1964 blev "As Usual" en stor hit. 1966 fick hon sin sista amerikanska topp-20-hit, "Coming on Strong". Under 1970-talet började hon sjunga country igen, och flera av hennes låtar listnoterades på Billboards countrylista, men förutom "Nobody Wins" som blev en mindre hit 1973 blev det inga fler breda popframgångar. Brenda Lee har fortsatt spela in musik och uppträda in på 2000-talet.

Brenda Lee invaldes i Country Music Hall of Fame 1997 och i Rock and Roll Hall of Fame år 2002.^[2] Hon är även med i Rockabilly Hall of Fame.