Brottsbalken (1962:700) (BrB) är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige. Den trädde i kraft den 1 januari 1965 och ersatte då 1864 års strafflag. Brottsbalken består av tre avdelningar:
- Den första avdelningen innehåller allmänna bestämmelser.[1]
- Den andra avdelningen, med rubriken Om brotten, innehåller en så kallad brottskatalog eller en uppräkning av de olika brotten.[2] De olika brotten brukar i sin tur uppdelas på brott mot person, förmögenhetsbrott samt brott mot staten och allmänheten.
- Den tredje avdelningen, med rubriken Om påföljderna, innehåller en uppräkning av de påföljder, i dagligt tal straff, som kan följa när brott är bevisat och lagföring skett i domstol.[3] Dessa är böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Den innehåller även riktlinjer för vad som är försvårande omständigheter respektive förmildrande omständigheter samt regler om när påföljd bortfaller. Här finner man även regler om förverkande av egendom, företagsbot och övervakningsnämnder.
De olika brotten i brottskatalogen omfattar en normalnivå och i anslutning till detta ofta ett grovt brott och ett ringa brott. Som exempel kan nämnas stöld. Kriterier för att en stöld ska bedömas som grov är att den skett efter intrång i bostad, avsett sak som någon bar på sig, gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel, gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art alternativt gärningen avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.[4] Om stölden med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet är att anse som ringa, döms för ringa stöld (tidigare benämnt snatteri innan en lagändring 2017). Vissa brott, exempelvis djurplågeri och falsk tillvitelse, har endast en normalnivå och saknar en grov variant av brottet.