Bubbelkammare

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En bubbelkammare är ett kärl fyllt med en genomskinlig vätska (oftast flytande väte) som är överhettad (dvs vid en temperatur strax över kokpunkten). Den används för att upptäcka elektriskt laddade partiklar som färdas genom den. Bubbelkammaren uppfanns år 1952 av Donald A. Glaser, som 1960 fick nobelpriset i fysik.

En anekdot påstår att Glaser blev inspirerad av bubblorna i ett glas öl. I en intervju år 2006 nekade han dock att han kom på det med hjälp av ölen, även om han experimenterade med öl som vätska i tidiga versioner av sin kammare.