Casimireffekten och Casimir-Polderkraften är en fysisk kraft som uppstår ur kvantfälteffekter. Det vanligaste exemplet är med två oladdade metallplattor som placeras några mikrometer ifrån varandra i vakuum. Enligt klassisk elektrodynamik skulle det inte bli något fält mellan plattorna, och därmed ingen kraft.[1] Enligt kvantelektrodynamik däremot kommer plattorna att påverka mängden virtuella fotoner i fältet mellan plattorna, vilket ger upphov till en nettokraft[2] som kan vara antingen attraktiv eller repulsiv beroende på plattornas form och placering.
Den här kraften går att mäta, och är ett slående exempel på en ren kvanteffekt utan motsvarighet i klassisk fysik.[3][4] Detta var dock inte Casimirs ursprungliga avsikt, och det finns flera sätt att tolka fenomenet.[5]
Casimireffekten förutsågs teoretiskt av de nederländska fysikerna Hendrik B. G. Casimir och Dirk Polder 1948, som också föreslog ett sätt att mäta den experimentellt. Experimentet i sin klassiska form bekräftade den förutsagda effekten inom 15% från Casimirs beräkning.[6]
Eftersom kraftens styrka snabbt avtar med avståndet är den bara mätbar när avståndet är extremt litet, men kan helt dominera växelverkan mellan plattor på avstånd under mikrometerskala. På 10 nanometers avstånd kan kraften uppgå till 100 000 Newton per kvadratmeter.[7]