Chicxulubkratern

Chicxulubkratern (uttalas "tjick-schu-'lubb") är en uråldrig nedslagskrater, ett så kallat astroblem, som ligger begravd under Yucatánhalvön i Mexiko. Dess mittpunkt ligger ungefär under orten Chicxulub. Forskningar har åldersbestämt nedslagskratern till slutet av kritaperioden, ungefär 65 miljoner år sedan. Meteoritens diameter före nedslaget uppskattas till 10 km, och vid nedslaget frigjordes 5,0×10²³ joule energi, ungefär 100  teraton trotyl.^[1] Som jämförelse frigjorde Tsar Bomba eller Kejsarbomben, den av människan mest kraftfulla utlösta kärnvapenexplosionen, "bara" en tjugondels gigaton. Själva kratern är begravd mer än 1 km under marken. Den beräknas vara ca 1,5 km djup med en diameter på 180 km. Vissa forskare hävdar att den är betydligt större än så, åtminstone 250 km i diameter.

Nedslaget orsakade gigantiska tsunamier åt alla håll, som drabbade den karibiska ön Kuba särskilt hårt. Utsläppet av enorma mängder stoft och partiklar orsakade miljöförändringar som liknar de vid en atomvinter; Jordens yta skymdes av ett stoftmoln i flera år, framför allt kalciumsulfat^[2] med stora mängder svavel, vilket hindrade Solens strålar från att nå Jorden.^[3] (Pope, et al., 1997). Det globala mörkret ledde till att fotosyntesen under en tid upphörde vilket ledde till massdöd bland växter och plankton och i sin tur drabbades faunan högre upp i näringskedjan. Så mycket som 75% av alla arter på jorden utplånades, bland dem dinosaurierna och havens toppredatorer svanhalsödlorna och mosasaurierna. Resultat från ett arbete utfört på krita-paleogengränslagret på Nya Zeeland (Vajda et. al 2001) visar att växtligheten försvann globalt under några år och teorin om att dinosaurierna dog av svält läggs fram. Växterna ersattes under en tid av svampar som är saprotrofer och livnär sig utan hjälp av fotosyntes (Vajda & McLoughlin 2004).

Dateringen överensstämmer väl med en teori som postulerades av fysikern Luis Alvarez och dennes son Walter, en geolog, om dinosauriernas och många andra djurgruppers utdöende vid K-T-gränsen. Alvarez postulerade att massutdöendet, ungefär samtida med K-T-gränsen, kunde ha orsakats av en sådan stor meteorit. Denna teori är nu vida accepterad, om än inte av alla forskare.^[4] Huvudindicierna är ett vida spritt, tunt lerlager som finns i denna geologiska övergång överallt på Jorden. 1979 rapporterade Alvarez att lerlagret innehöll en abnormalt hög halt av iridium – 6 delar per miljard (i vikt) eller mer jämfört med det normala 0,4^[5] för jordskorpan i genomsnitt — meteoriter kan innehålla runt 470 delar per miljard^[6] av detta grundämne. Hypotesen var att iridiet spreds i atmosfären när meteoriten förångades och dalade så småningom ner på jordytan tillsammans med annat material som slungats upp av nedslaget, vilket producerade det relativt iridiumrika lerlagret.^[7]