Cyperns historia

Cyperns historia är beskrivningen av öns förflutna. De äldsta bevisen för att människor befunnit sig på Cypern härstammar från drygt 12 000 år sedan då det finns historiska fynd från jakt på dvärgelefanter och dvärgflodhästar. Sedan dröjde det nästan 2000 år innan Cypern fick fast jordbrukande befolkning. Under bronsåldern blev kopparexporten viktig för Cypern. För drygt 3000 år sedan invandrade greker, och det grekiska språket gjorde sitt intåg. Under järnåldern kom ön under feniciskt inflytande och hamnade sedan under assyrisk, egyptiskt och persisk överhöghet för att sedan ansluta sig till den hellenistiska världen. 58 f.Kr. blev ön en romersk provins som vid tiden för romarrikets delning blev en del av det östromerska riket. Araberna intog ön flera gånger under 600-talet och 1191 intog Rikard Lejonhjärta ön som då blev ett feodalt kungarike med starkt franskt inflytande till en början och sedan venetianskt. Det feodala styret gick hårt åt Cyperns bondebefolkning, som minskade. Turkarna intog till slut Cypern som blev en del av det Osmanska riket 1571. Under det osmanska styret förbättras levnadsförhållandena för Cyperns bönder, i alla fall till en början. Samtidigt tvångsförflyttades turkar till ön. Dessa turkar blev anfäder till den turkcypriotiska befolkningen. 1878 fick Storbritannien kontrollen över Cypern efter en överenskommelse med Turkiet, och i och med tog den grekiskcypriotiska kampen för återförening med Grekland, enosis, sin början. Storbritannien kämpade med frågan och efterhand tillkom turkcypriotiska krafter som istället ville dela Cypern mellan Grekland och Turkiet.

1960 blev Cypern självständigt, men redan 1964 kände sig FN nödsakat att skicka dit fredsbevarande styrkor och 1974 störtades den valde presidenten Makarios av den grekiska militärjuntan och Turkiet valde då att invadera den norra delen av ön. Efter det har flera försök gjorts för att ena Cypern. 2004 anordnades en folkomröstning angående återförening på båda sidor på initiativ av FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Grekcyprioterna röstade nej och turkcyprioterna ja.