D | |
Ett D-lok i Malmö. Detta lok är bevarat på museum och återställt i ursprungligt skick | |
Tillverkningsår | 1925–1943 |
---|---|
Byggt antal | 333 |
Tillverkare | ASEA |
Axelföljd | 1'C1'[1] |
Längd (över buffert) | 13 000 mm[1] |
Drivhjulsdiameter | 1 530 mm[1] |
Löphjulsdiameter | 980 mm[1] |
Effekt | 1 220 kW (Ds, Dg) 1 470 kW (Dg, senare version)[1] 1 470 kW (Dk)[1] 1 840 kW (Du, Du2)[1] |
Största tillåtna hastighet | 70, senare 75 km/h[2] (Dg) 75 km/h (Dg2)[1] 90, senare 100 km/h[2] (Ds) 100 km/h (Df, Dk, Du, Du2)[1] 110 km/h (Dr2)[2] 120 km/h (Dr) |
Startdragkraft | 141 kN (Ds) 187 kN (Dg, ursprunglig version) 216 kN (Dg, senare version) 151 kN (Df, ursprunglig version) 161 kN (Df, senare version) |
Tjänstevikt | 80,4 t (Stålkorg)[1] 79,5 t (Träkorg)[1] 97,1 t (Dg2)[1] |
Operatörer | SJ BJ DJ Olika museiföreningar bevarar ett antal lok |
D-lok är den ellokstyp i Sverige som tillverkats i näst flest exemplar.[3] Den är SJ:s första standardellok och konstruerades i samband med elektrifieringen av Västra stambanan.[4] Det ursprungliga D-loket tillverkades i 333 exemplar mellan 1925 och 1943. På 1950-talet utvecklades en nyare version med beteckningarna Da och Dm. Loken byggdes av ASEA.[5] Mellan åren 1967 och 1988 ersattes dessa lok av Rc-loken. Idag är D-loken inte längre i drift hos SJ men en del exemplar finns på museer och körs ibland i veterantåg. Loktypen anses idag vara en klassiker bland de svenska loken.[6]