Danmark har genom historien ingått i en rad unioner av olika slag. Dessa har både varit riktade mot Norden och mot Tyskland.
De vendiska vasallriken som ingick i det danska östersjöväldet under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet behöll sina egna furstehus. Av dessa ingick furstendömet Mecklenburg sedan 1167, liksom grevskapet Schwerin sedan 1160, i det Tysk-romerska kejsardömet. Likåså gjorde även hertigdömet Pommern sedan 1170, dock som län under markgrevskapet Brandenburg, medan furstendömet Rügen och hertigdömet Pommerellen ännu inte var germaniserade.
Den danska överhögheten över landet norr om Elbe och dess biflod Elde erkändes 1214 av den tyske kejsaren Fredrik II (1194–1250). 1223–1225 var den danske kungen Valdemar Sejr (1170–1242) fängslad hos greven av Schwerin, Henrik I av Schwerin (död 1228). Efter förlusten i slaget vid Bornhöft (danska Bornhøved) 1227 kollapsade det danska väldet och endast Rügen kunde behållas.