Dativ

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Dativ är i den grammatiska morfologin det kasus som anger att ett ord fungerar som indirekt objekt i en sats.^[1] Rikssvenskan saknar dativkasus fast det har funnits i medeltida svenska.^[2] Motsvarande konstruktion i svenskan uttrycks ofta av någon av prepositionerna "till", "åt" eller "för" framför huvudordet (som står i grundform eller, om det är personligt pronomen, i objektsform) eller genom ordets placering i satsen, som i följande exempel med verbet "ge": Hon ger sin mamma (dativobjekt) en blomma (ackusativobjekt) på mors dag. I språk med dativkasus är det vanligt att kasuset också blir obligatoriskt i vissa prepositionsfraser.

Ibland används begreppet dativ övergripande om det syntaktiska förhållandet med indirekt objekt, oberoende av hur ett visst språk hanterar det. Termen dativ kan alltså även fungera som syntaxterm, och kan i det avseendet också användas i svensk grammatiklära.

I de flesta språk med många kasus förekommer särskilda dativformer hos substantiv, adjektiv och pronomen; bland annat förekommer detta i tyska, latin, isländska, turkiska, ungerska, litauiska, lettiska, tjeckiska, slovakiska, slovenska, bosniska, kroatiska, serbiska, ryska och sanskrit.