David Hilbert | |
Född | 23 januari 1862 |
---|---|
Död | 14 februari 1943 (81 år) Göttingen |
Bosatt i | Tyskland |
Nationalitet | Tysk |
Forskningsområde | Matematik Filosofi |
Institutioner | Königsbergs universitet Universität Göttingen |
Alma mater | Königsbergs universitet |
Doktorandhandledare | Ferdinand von Lindemann |
Nämnvärda studenter | Wilhelm Ackermann Otto Blumenthal Richard Courant Max Dehn Erich Hecke Hellmuth Kneser Robert König Emanuel Lasker Erhard Schmidt Hugo Steinhaus Teiji Takagi Hermann Weyl Ernst Zermelo |
Känd för | Hilbertrum Hilbertproblemen |
Nämnvärda priser | Bolyaipriset 1910 |
David Hilbert, född 23 januari 1862 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad), död 14 februari 1943 i Göttingen, var en tysk matematiker[1] som var professor i Göttingen 1895-1930. Han publicerade arbeten inom algebra, talteori, geometri, variationskalkyl, funktionalanalys och matematisk logik.
Hilbert föddes i Königsberg, dåvarande Preussen, där han också studerade på gymnasiet och senare universitetet. Han skrev sin doktorsavhandling, Über invariante Eigenschaften specieller binärer Formen, insbesondere der Kugelfunctionen, för Ferdinand von Lindemann 1885. Här träffade han också Hermann Minkowski, en annan doktorand på Königsbergs universitet.
Hilbert undervisade på universitet i Königsberg till 1895 då han fick en tjänst på Göttingens universitet. År 1902 blev han biträdande redaktör på Matematische Annalen, världens främsta matematiska tidskrift, en tjänst han upprätthöll i mer än 35 år.[2]
1920 startade Hilbert sitt berömda program, som syftade till att axiomatisera hela matematiken. Den filosofi som detta program markerar starten på kallas formalism. Gödels ofullständighetssatser, först visade 1931, anses dock av de flesta innebära dödsstöten för Hilberts program i sin fulla utsträckning.[2]
Hilbert invaldes 1912 som utländsk ledamot nummer 626 av Kungliga Vetenskapsakademien.