Demokrati

Demokrati (från grekiskans δήμος, démos – folk och κρατος, krátos – styre, herravälde, översatt: folkstyre eller folkmakt^[1]) är ett styrelseskick där makten i en stat eller annan organisation utgår från dess medborgare, invånare, deltagare eller medlemmar. Demokrati innehåller två grundläggande komponenter: majoritetsstyre och individuella rättigheter och friheter.^[2][3][4] Demokrati är ett omtvistat politiskt begrepp och det finns många olika sätt att definiera och kategorisera demokrati. Det är dock oomtvistat att demokrati innebär att folket har den slutgiltiga makten över staten.^[5] I en demokrati har medborgarna individuella rättigheter som ska skydda dem mot statliga ingrepp och majoritetsförtryck.

Sveriges demokrati är en representativ demokrati, vilket innebär att röstberättigade i fria och allmänna val väljer förtroendevalda representanter till landets beslutande församlingar vilka kan vara både på lokal och statlig nivå.^[6] Direktdemokrati innebär att besluten istället fattas direkt av röstberättigade. Direktdemokrati tillämpas bland annat i föreningar, men även i vissa länder som Schweiz. Beslutande folkomröstningar är en typ av direktdemokrati.^[7]

Sedan åren kring 1990 är demokrati det styrelseskick som de flesta länder uppger sig ha, genom olika demokratimodeller. Demokrati kan därmed innebära en sak i exempelvis Kina och något annat i Danmark. De som förespråkar liberal demokrati kan påstå att stater som inte är liberala demokratier inte är "riktiga demokratier" då man menar att de saknar politisk demokrati. Socialister, anarkister och länder som förespråkar folkdemokrati kan å sin sida påstå att liberala demokratier inte är "riktiga demokratier" då man menar att dessa saknar ekonomisk demokrati.

Demokrati kan förknippas med vissa värderingar och rättigheter. Demokratiska grundtankar som framhålls av bland andra Sveriges regering och riksdag är alla människors lika värde och rättigheter, tanke och yttrandefrihet och respekten för de mänskliga rättigheterna enligt internationella konventioner.^[6][8]

De flesta demokratiska stater har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.

Embryot till vad som uppfattas som den moderna representativa demokratin uppstod i västvärlden på 1700- och 1800-talen med Frankrike och USA som tidiga exempel. Under 1900-talet fördjupades demokratin med bland annat kvinnlig rösträtt. Den moderna representativa demokratin har sedan successivt under 1900-talet spridit sig över världen till Latinamerika, Afrika, Asien och mot slutet av århundradet till före detta socialistländer.

Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.

Demokrati kan vara upphov till konflikter om/när samförstånd och värdegemenskap byts mot majoritetsstyre. Nära till hands ligger det som i marxistisk ideologi kallas klassmotsättningar, diskriminering och rasism/sexism.^{[9][citat från källa efterfrågat]}