Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Det klassiska sanskrits litteratur är mångsidig och mycket omfångsrik. Den är nästan uteslutande metrisk, till en mycket stor del skriven med ett särpräglat versmått. Detta versmått utmärks av att varje vers består av två halvverser, vilka innehålla sexton stavelser, vart och ett har mittcesur samt mycket fri meter, dock alltid slutande jambiskt. Hur stor del av denna litteratur som verkligen är författad under själva den fornindiska perioden är, av brist på historiska data, numera omöjligt att med visshet avgöra. Varje viktigare indiskt verk har undergått många mer eller mindre genomgripande förändringar, innan det erhållit den form som vi i dag känner, att vi ännu inte kan särskilja de olika redaktionernas beståndsdelar. Man "behandlar" därför i ett sammanhang allt, som är skrivet på klassisk sanskrit.