Design, eller formgivning, är ett begrepp som beskriver ett föremåls konstruktion, utseende eller den gestaltningsprocess[1] som används från idéstadiet till färdig produkt. Dessa produkter utvecklas efter funktionella och estetiska krav med utgångspunkt från brukarens behov. Design tillämpas för utveckling av varor, tjänster, processer och miljöer.[2] Då inkluderas funktioner som teknik, användarvänlighet, miljövänlighet, utseende, affärslösningar och även marknadsföring. Det finns emellertid ingen allmänt accepterad definition av ordet design, då termen har olika betydelser inom olika designdiscipliner och användarområden.
Ordet design kommer från latinets designo = peka ut, avbilda, framställa. Design är en engelsk term med den ursprungliga innebörden för plan, skiss, ritning, vilken motsvarades av dessein i 1600-talets Sverige. År 1650 sägs exempelvis att drottning Kristina hade fullföljt sin faders "högberömlige och förnäme desseiner". Det syftade då på den pågående stadsplaneringen i Stockholm och att Gustav II Adolf själv aktivt hade påverkat den.[3]
Design/formgivning är den ändamålsenliga utformningen genom en designer/formgivare av hantverksmässigt eller industriellt framställda produkter och miljöer.[4] Formgivning används för att beskriva gestaltningen av hantverk eller industriellt framställda produkter och miljöer.[5] Syftet med formgivning och design är huvudsakligen att ge ett föremål eller en miljö en väl fungerade form, att underlätta dess användning, att förbättra användarupplevelsen, att optimera materialåtgången och att ge den ett tilltalande yttre.[6] Gränserna mellan konst, formgivning och design är inte helt tydliga, mycket tack vare den mängd områden begreppen design kan användas i. Formgivning används ofta i samband med områden som industridesign, grafisk design, mode etc. Begreppet "konsthantverk" är en traditionell term som används i historiska diskurser för att beskriva hantverksobjekt. Formgivningen innebär gestaltningen av produkten, vad åskådaren ser, känner och vilket uttryck som förmedlas. Material, form och färg är element som formgivare arbetar med för att gestalta produkten[7].
Beroende på lärogrund avser begreppet formgivning utformningen av gränssnittet mellan produktens funktioner och användaren. Ännu mer begränsat används begreppet för att beteckna ett föremåls utseende eller den del av processen som innehåller konstnärligt skapande eller estetiska överväganden. Populärt används ordet också för att beteckna produkter, tjänster eller miljöer med tydligt estetiskt uttryck, som "väl formgiven", "snygg design" eller "tilltalande gestaltad". Ibland görs en distinktion mellan formgivning och design, som till exempel av Stiftelsen Svensk Industridesign, vilken definierar formgivning som en "verksamhet att skapa yttre form och dekor på främst bruksföremål, trycksaker och digitala medier".[8]
Den svenske formgivaren Hans Ehrich använder "gestaltning" om den skapande delen av sin yrkesutövning.[9] Designskribenten Hedvig Hedqvist menar att ordet design "är egentligen till intet förpliktande om det inte definieras ur en estetisk och funktionell synvinkel."[4] Genom globaliseringen har begreppet design blivit allt mer vanligt även i Sverige.[10] I vissa sammanhang är användning av ordet design att föredra, exempelvis i begrepp som industridesign eller programvarudesign. I efterföljande avsnitt har begreppen design och formgivning likställts.