Japanskan har inte fyra skriftspråk. Det har fyra uppsättningar skrivtecken. Skriftspråk är ett ord för ett SPRÅK som skiljer sig från talspråket i ordval/grammatik och som huvudsakligen används i skrift. Romaji är det latinska alfabetet. Har vi börjat kalla vårt alfabet för ett språk??? I Japan använder man såväl arabiska siffror som kanji för att beteckna tal. De kasusbestämmande postpositioner som brukar kallas partiklar bestämmer inte ordet framför utan satsdelen framför. Beteckningen SOV är en skvader. Subjekt och objekt är satsdelar. Verb är en ordklass. Skvadern kommer från den engelska definitionen för predikat som är oanvändbar för många andra språk t. ex. svenska, tyska och japanska. Tyvärr försöker de flesta använda engelska grammatikbegrepp på japanskan. Den japanska ordföljden bestäms av informationsinnehållet i orden. Ju mera information ju senare i meningen. Detta i motsats till indoeuropeiska språk som tenderar att göra tvärtom. Eftersom predikatet är den viktigaste satsdelen kommer den (nästan) alltid sist. På svenska har vi kasusbestämmande prepositioner "jag gav boken TILL-henne". De kommer efter på japanska. Kanojo-NI agemashita. Likadant modala hjälpverb. Jag VILL-äta. Tabe-TAI. Japanskan behandlar relativsatser som satsdelar som kan användas både som attribut och som predikat- Den där mannen SOM-SKREV-BOKEN är lärare = Ano HON-O-KAITA hito-wa sensei desu. Den där mannen skrev-boken = Ano hito-wa HON-O-KAITA. Observera hur wa styr hela Ano HON O KAITA hito inte bara ordet närmast före. I en artikel som behandlar japanska utan att gå i detalj i grammatiken borde man påpeka att japanskans helt annorlunda struktur gör att grammatiska begrepp som används för indoeuropeiska språk blir missvisande vilket leder till våldsamt divergerande förklaringar till japanska strukturer. 2A00:801:210:D036:E54A:4F18:D639:DC5 22 maj 2019 kl. 11.27 (CEST)