Artikeln bör harmonieras bättre mot artikeln om konjunktiv. Dels bör det tydligare framgå hur många modus som svenskan har, dels bör likheter och skillnader mellan konjunktiv och konditionalis framställas klarare. I konjunktivartikeln sägs svenskan ha tre modus (indikativ, konjunktiv och imperativ, men konditionalis nämns inte). Konditionalisartikeln svävar på målet, samtidigt som "ursprungsformen" av konditionalis sägs exemplifieras av "vore". Ett annat problem är att konditionalis i svenska liksom i romanska språk, exvis italienska, inte behöver uttrycka villkor utan, precis som konjunktiv, önskan. Ex. är "vorrei" ("jag skulle vilja", exempelvis betala) konditionalis, medan konjunktiven av vilja, första person sing. heter voglia i presens och volessi i imperfekt. Dessutom är nog inte användningen av konjunktiv bland svenskar fullt så döende som artikeln ger intryck av. Det torde vara både en generations- och en bildningsfråga.Vilhelm J 17 augusti 2006 kl. 22.59 (CEST)
- En ytterligare anmärkning är att texten i den bild, vilken ska illustrera konditionalis, i själva verket saknar verb i nämnda modus. Där förekommer däremot flertalet verb i konjunktiv, vilka gissningsvis misstagits för att stå i konditionalis. 217.208.60.51 11 november 2012 kl. 12.00 (Signatur tillagd i efterhand.)