Sturemorden utfördes uppenbarligen därför att kungen ännu kände sig hotad av familjen. Daljunkern var en föregiven släkting. På vad sätt Svante Sture och hans familj kan betraktas så vet jag inte. Fernbom2 5 november 2010 kl. 20.14 (CET)[svara]
- Att den galne Erik XIV kände sig hotad av familjen Sture innebär naturligtvis inte att det fanns ett reellt sådant hot, och än mindre att det kom från "anhängare till Sten Sture den äldre och de av hans efterträdare som motsatte sig unionsmonarkin". Ett sådant parti var vid tillfället sedan länge överspelat.
- andejons 5 november 2010 kl. 21.20 (CET)[svara]
- Det är sant, men det kan ändå finnas skäl att på något sätt länka till händelserna. Fernbom2 5 november 2010 kl. 21.29 (CET)[svara]
- Dessutom kan man fundera över hur galen Erik var. Även om det sätt på vilket handlingarna utfördes tyder på en mental störning var han också en slug realpolitiker. Hans far hade lyckats hålla sig kvar på tronen, delvis p g a sin misstänksamhet, och manövrera bort verkliga och tänkta motståndare, utan att få en diagnos. Något liknande gäller hans yngste bror. Det är som bekant segrarna som skriver historien. Hur neutrala vi än försöker vara präglas vi av deras perspektiv, eftersom de flesta källor gör det. Fernbom2 5 november 2010 kl. 21.37 (CET)[svara]
- Undantag finns givetvis. Det hade varit intressant att undersöka om den bekanta småländska motviljan mot Gustav I och framhävandet av Nils Dacke har fortlevt oavbrutet genom århundradena eller om det är en sentida rekonstruktion. Fernbom2 5 november 2010 kl. 21.46 (CET)[svara]