Domkapitel

Domkapitel är i såväl medeltida som nutida katolsk eller anglikansk mening ett kollegium av präster kallade kaniker (latin: canonici), som är knutna till en domkyrka och förrättar daglig korbön där.^[1][2] På svenska kallades dessa präster vid en domkyrka även domherrar eller korherrar. Domkapitlets mest betydelsefulla uppgift i många katolska stift är och var under medeltiden att välja sitt eget stifts biskop,^[1][2] vilket i någon mån är analogt med kardinalkollegiets påveval idag, eftersom även kanikerna utsågs av biskopen för att välja sin efterträdare. Denna rätt fick domkapitlet 1215 vid fjärde lateranska mötet i Rom, men senare inskränktes valrätten av att valet skulle bekräftas av påven.^[1] Kanikerna skulle be tidegärdens böner sju gånger om dagen, dessa bönetimmar kallades på latin hora canonicae, därav namnet kanik på dess medlemmar.^[1]

I Svenska kyrkan har domkapitlet snarare efter reformationen varit och är ett viktigt kyrkligt förvaltningsorgan som sköter verksamheten och förvaltningen i stiftet. Vid sidan av domkapitlet verkar stiftsfullmäktige som ett andra förvaltningsorgan för stiftet. Domkapitlet har under historien haft domsrätt i Sverige i vissa frågor, till exempel äktenskapsfrågor, frågor rörande enskilda präster och om vad som skedde på kyrkans egendom etc. Även efter reformationen har domkapitlen haft en viss roll vid biskopsval i Svenska kyrkan, men de väljer inte längre själva biskop.^[1][2]