Back إليسا ألتو Arabic اليسا التو ARZ Элисса Аалто Bashkir Elissa Aalto Catalan Elissa Aalto Czech Elissa Aalto German Elissa Aalto English Elissa Aalto Esperanto Elissa Aalto Spanish الیسا آلتو Persian
| Elissa Aalto | |
 Makarna Alvar och Elissa Aalto på 1950-talet. | |
| Född | Elsa Kaisa Mäkiniemi 22 november 1922[1][2][3] Kemi, Finland |
|---|---|
| Död | 12 april 1994[4][1][2] (71 år) Helsingfors[3] |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[5] |
| Andra namn | Elissa Aalto |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Tekniska högskolan i Helsingfors  |
| Sysselsättning | Arkitekt[4][6][3], formgivare[7] |
| Make | Alvar Aalto (g. 1952–1976) |
| Föräldrar | August Mäkiniemi |
| Redigera Wikidata | |
Elsa Kaisa (Elissa) Aalto, född Mäkiniemi 22 november 1922 i Kemi, död 12 april 1994 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt. Hon var mångårig medarbetare och andra hustru till Alvar Aalto.
Elissa Aalto blev färdig arkitekt 1949 i Helsingfors och anställdes samma år vid Alvar Aaltos byrå. De gifte sig 1952. Makarna hade ett tätt samarbete och efter Alvar Aaltos död 1976 tog hon sig an uppgiften att slutföra ett antal av honom påbörjade projekt, däribland Jyväskylä universitet, museet Kunsten i Aalborg, Maison Louis Carré i Bazoches-sur-Guyonne och Aalto-Theater i Essen. Hon engagerade sig även i renoverings- och underhållsarbeten i Alvar Aaltos byggnader; exempelvis förhindrade hon Helsingfors stad från att ersätta marmorn på Finlandiahusets fasad med granit. År 1992 tog hon, tillsammans med finska Miljöministeriet, initiativ till bildandet av en kommitté för restaurering av Viborgs bibliotek.[8]
År 1981 blev hon hedersmedlem i American Institute of Architects.[9]
Förutom arkitektverksamheten ritade Elissa Aalto även en serie minimalistiska tapeter åt inredningsföretaget Artek, inklusive mönstret H55 som skapades för H55-utställningen i Helsingborg 1955.[10]
- ^ [a b] Elissa Aalto, CLARA (på engelska), CLARA-id: 1, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w64f2nnp, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, arch-pavouk.cz , läst: 7 maj 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Elissa Aalto; Architect, 71 (på engelska), The New York Times, 13 april 1994, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Hautahaku, läst: 10 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Finland's simple, spare and classic design (på engelska), The Globe and Mail, 20 juni 2009, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20241236522, läst: 18 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Rappaport, Nina (2002). ”Saving an Alvar Aalto treasure”. Scandinavian Review (New York) 90 (1): sid. 32–34. ISSN 0098857X.
- ^ ”Elissa Aalto; Architect, 71”. The New York Times. 13 april 1994. http://www.nytimes.com/1994/04/13/arts/elissa-aalto-architect-71.html. Läst 23 juni 2014.
- ^ Jackson, Lesley (2002). Twentieth-century pattern design: textile & wallpaper pioneers. New York: Princeton Architectural Press. sid. 130. Libris 8703955. ISBN 1568983336