Ergonomi

Ergonomi (av klassisk grekiska ἔργον, ergon, "arbete", och νόμος, nomos, "lag", "regel") avser läran om hur arbetsredskap och arbetsmiljö påverkar människan.

Ergonomi betyder läran om anpassning av arbete och miljö till människans behov och förutsättningar. Det kan handla om hur arbetsplatsen och arbetsmiljön ska se ut rent tekniskt för att inte slita på kroppen i onödan, till exempel arbetsställning, arbetshöjd, ljud, ljus och klimat men även hur kroppen används på ett riktigt sätt, till exempel skjuta, dra, lyfta, bära samt kroppshållning.

Det var på 1960-talet som man insåg att utformning av verktyg och liknande inte alltid var mest ändamålsenligt utformade. Främst började förare av till exempel lokomotiv och flygplan lida av felaktiga arbetsställningar och man började att undersöka hur förarsäten och instrumentpaneler var utformade. På 1970-talet hakade varvsindustrin på och såg över rörelserutinen i styrhytter. Designföretag anlitades för att utforma verktyg, alltifrån spadar och hackor till telefonlurar, så att de förutom att de skulle vara estetiskt tilltalande, också var formgivna för att sitta så väl som möjligt i användarens grepp. På 1990-talet uppstod behovet att i detalj justera arbetsställningen för kontorspersonal, då datorernas ökade användning ledde till att man mer än på skrivmaskinstiden ofta satt hela arbetsdagen intensivt koncentrerad i samma ställning.

Vid utbildning av telegrafister läggs stor vikt vid rätt sittställning, som är olika vid sändning och vid mottagning. Man tar då särskild hänsyn till skillnaderna mellan högerhänta och vänsterhänta personer.