Euro NCAP, European New Car Assessment Programme, är ett trafiksäkerhetsamarbete mellan några av Europas stater, däribland Sverige, biltillverkare och frivilliga organisationer. Målet är en säkrare trafikmiljö, liksom färre personskador i samband med olyckor. Det praktiska arbetet består i princip av krocktest med olika former av simulerade olyckor. Man testar även hur fotgängare skadas i samband med kollisioner. Den aktuella bilen skall uppfylla speciella kriterier för att uppnå en viss poängsats, som sedan sammanställs i ett resultat i form av stjärnor (1-5). Bilen betygssätts i hur väl den skyddar vuxna, barn, fotgängare och säkerhetshjälpmedel (såsom elektronisk stabilitetskontroll, farthållare, etc.). Utifrån detta får den sedan ett totalt betyg, också 1-5 stjärnor.
Euro NCAP:s tester, som bedrivits av sju olika europeiska regeringar sedan 1997, är idag i toppen av världens mest ansedda och ses, mer eller mindre, som en måttstock för säkerhet. Testningen är frivillig för biltillverkare men de flesta väljer att utföra den; resultaten påverkar säkerligen försäljningen av de testade bilarna, vilket biltillverkarna är högst medvetna om. Ett gott resultat används ofta i samband med annonsering. Ett av de största fiaskon som avslöjats inträffade 1998 då Rover 100, en i grunden 18 år gammal konstruktion, skulle krockas och mer eller mindre föll ihop som ett korthus.[1] Kort därefter upphörde också produktionen av denna modell. En annan osäker bil som avslöjades 2005 var den kinesiska Landwind, baserad på Opel Frontera från slutet av 1980-talet, som tilltygades svårt även i lägre farter[2]. Modellen, som just hade introducerats i vissa länder i Europa, fick dras tillbaka och byggas om.
Annonsering av bilar med gott betyg har tidigare kritiserats, då inte alla sålda bilar som standard haft den säkerhetsutrustning som den testade bilen haft. Detta har dock ändrats och numera testas inte den mest sålda modellversionen utan den med minst säkerhetsutrustning.[3]
De krocktest som utförs är: