Eurovision Song Contest 1965

Eurovision Song Contest 1965
Vinnaren France Gall från Luxemburg
Datum	20 mars 1965
Arrangemang
Plats	Italien, Neapel
Arena	Sala di Concerto della RAI
TV-bolag	RAI
Programledare	Renata Mauro
Dirigent	Gianni Ferrio
Bidrag
Vinnare	Poupée de cire, poupée de son (Luxemburg)
Röstningssystem
Varje land hade 10 jurymedlemmar som hade totalt 9 poäng att ge till de tre favoritbidragen. Dessa fick 5, 3, och 1 poäng. Om bara ett bidrag favoriserades av juryn, skulle detta få alla 9 poäng. Om bara två bidrag valdes, skulle dessa få 6 respektive 3 poäng.
Antal bidrag	18
Debutanter	Irland
Återvändande	Sverige
Paus- underhållning	Mario del Monaco
Eurovision Song Contest
◄ 1964  1966 ►

Eurovision Song Contest 1965 sändes den 20 mars 1965 från Sala di Concerto della RAI i Neapel, Italien i och med att Italien året före hade vunnit med "Non ho l'età" av Gigliola Cinquetti. Värd för festivalen var Renata Mauro, kapellmästare var Gianni Ferrio och röstkontrollant var Miroslav Vilcek. Svensk kommentator var Berndt Friberg. Varje jury bestod av 10 medlemmar och delade ut 5, 3, och 1 poäng till sina tre favoritbidrag, men kunde samtidigt slå ihop sina poängsummor i ett bidrag om de var överens om detta. Detta hände när Belgien gav Storbritannien sex poäng. I den svenska juryn ingick bland andra Beppe Wolgers.

Det var första gången detta år som ett land sjöng på något annat språk än sitt eget officiella språk. Nämligen Sverige som sjöng på engelska istället för svenska. Det fanns faktiskt ingen regel gällande val av språk sedan tävlingen startade 1956. Det var året därpå som språkregeln infördes.

Vinnare detta år blev Luxemburg med låten Poupée de cire, poupée de son med France Gall. Kalabalik utbröt när det stod klart att France Gall hade vunnit. Hon flydde från festivalen och svarade inte på någon av journalisternas frågor. Från vinsten fram till sin död talade hon inte om festivalen. France Gall dog 2018.

Fyra länder blev poänglösa detta år, Spanien, Västtyskland, Belgien och Finland.

Uttagningen av det finska bidraget väckte het debatt i finsk press. Dels ansågs inte bidraget uttrycka den finländska nationalsjälen. Dessutom frågade många öppet, hur Finland kunde skicka en finländsk sångare av ryskt ursprung som representant till Neapel. Andra försvarade Viktor Klimenko, som var en populär artist.^[1]