Eurovision Song Contest 1997 | |
Vinnaren Katrina and the Waves från Storbritannien | |
Datum | 3 maj 1997 |
---|---|
Arrangemang | |
Plats | Irland, Dublin |
Arena | Point Theatre |
TV-bolag | Raidió Teilifís Éireann |
Programledare | Carrie Crowley och Ronan Keating |
Dirigent | Frank McNamara |
Bidrag | |
Vinnare | Love Shine A Light (Storbritannien) |
Röstningssystem | |
Varje land gav 12, 10, 8-1 poäng till de 10 favoritbidragen | |
Antal bidrag | 25 |
Återvändande | Danmark Italien Ryssland Tyskland Ungern |
Tillbakadragande | Belgien Finland Slovakien |
Noll poäng | Norge Portugal |
Paus- underhållning | Ronan Keating & Boyzone |
Eurovision Song Contest | |
◄ 1996 1998 ► |
Eurovision Song Contest 1997 sändes den 3 maj 1997 från The Point Theatre i Dublin, Irland i och med att Irland året före hade vunnit med "The Voice" med Eimear Quinn. Vinnare blev detta år Katrina and the Waves som tog hem segern för Storbritannien med sången Love Shine a Light.[1]
Programledare var Carrie Crowley och Ronan Keating. Detta var den fjärde finalen under 1990-talet som Eurovision hölls på Irland vilket Ronan Keating poängterade till publikens jubel, det var även tredje gången som The Point Theatre användes som arena (den användes även 1994 och 1995). Unikt med årets festival var att telefonröstning förekom för första gången, men endast Storbritannien, Schweiz, Österrike, Tyskland och Sverige hade denna möjlighet. Övriga länder hade juryer, som tidigare år. Unikt var också att musiken fick vara inspelad förhand detta år, och då inte bara de instrument som syntes på scenen, utan vilka instrument som helst. Orkestern plockades för övrigt bort helt och hållet två år senare.
Bidraget från Island orsakade visst rabalder i och med att artisten Paul Oscar satt i en soffa och hade med sig fyra kvinnor helt uppklädda i latex, stövlar och nätsrumpor och gjorde vissa rörelser som skulle vara erotiska. Detta fick den brittiske TV-profilen Terry Wogan att bland annat utbrista "I hope you didn't let your mother watch that". Bidraget fick 18 poäng totalt och hamnade på tjugonde plats.
Israel avböjde att delta detta år eftersom tävlingen hölls på Förintelsens minnesdag. Bosnien och Hercegovina deltog, som annars skulle ha uteslutits på grund av dess låga punkt i genomsnitt under de fyra föregående åren.
Sist kom Norge och Portugal som båda blev poänglösa. Detta var för elfte och tolfte gången som detta inträffade, med nuvarande poängsystem.
Pausunderhållningen stod det irländska pojkbandet Boyzone för där även den då 20-årige programledaren Ronan Keating ingick. Bandet var vid denna tid enormt populära och har sålt över 15 miljoner skivor. De blev speciellt tillfrågade att vara med för att locka en yngre publik till tävlingen. Boyzone framförde en specialskriven sång, Let the message run free, tillsammans med en stor grupp dansare.
Det fanns ett brett utbud av olika stilar i år. Danmark framförde en rap, medan Kroatien tävlade med sin version av Spice Girls och Sveriges bidrag hade en mitten av 1980-talstilpojkband. Musiken var i allmänhet modernare än tidigare, och för första gången på sex år vann en uptempo låt.