Existentialism

Existentialism
Filosofisk strömning under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal Redigera Wikidata
Søren Kierkegaard, Fjodor Dostojevskij, Friedrich Nietzsche och Jean-Paul Sartre. Redigera Wikidata
Stilperiod, filosofisk rörelse Redigera Wikidata
Prak­ti­se­ras avexistentialist Redigera Wikidata
Har del(ar)Existential philosophy, existentialism Redigera Wikidata

Existentialism, under sin höjdpunkt oftast kallad existentialfilosofin, är en filosofisk strömning under sent 1800-tal och första halvan av 1900-talet. Mellan de filosofer som benämns existentialister finns väsentliga skillnader,[1][2] men de delade tron att filosofiskt tänkande börjar med det mänskliga subjektet – inte bara det tänkande subjektet utan det agerande och kännande, den levande mänskliga individen.[3]

Inom existentialismen karaktäriseras en individs startpunkt efter vad som har kallats för "den existentiella inställningen", eller en känsla av desorientering inför vad som tycks vara en meningslös och absurd värld.[4] Många existentialister har också betraktat systematisk, akademisk filosofi, både till form och innehåll, som alltför abstrakt och främmande inför konkret mänsklig erfarenhet.[5][6]

En term som myntats i koppling till existentialismen är absurdism.

  1. ^ John Macquarrie, Existentialism, New York (1972), s. 18–21.
  2. ^ Oxford Companion to Philosophy, red. Ted Honderich, New York (1995), s. 259.
  3. ^ John Macquarrie, Existentialism, New York (1972), s. 14–15.
  4. ^ Robert C. Solomon, Existentialism (McGraw-Hill, 1974, s. 1–2)
  5. ^ Ernst Breisach, Introduction to Modern Existentialism, New York (1962), s. 5
  6. ^ Walter Kaufmann, Existentialism: From Dostoevsky to Sartre, New York (1956), s. 12

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy