|
Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2020-09) Motivering: Information saknas helt om epoken efter medeltiden Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Finland under den svenska tiden (1157–1809) (finska: Ruotsin vallan aika Suomessa), hänvisar till perioden i Finlands historia då landet var en del av Sverige.[1] När det svenska styret över Finland börjar är något osäkert. Historiska bevis på etableringen av svenskt styre i Finland finns från slutet av 1200-talet och framåt. Svensk styre slutade den 17 september 1809 till följd av finska kriget.[1]
Historikern Peter Englund har beskrivit att det svenska styret över Finland inte skedde genom en union eller att Finland skulle varit en provins, utan att Finland var "den östra halvan av riket som praktiskt taget förstördes 1809, när båda delarna gick skilda vägar". Englund anser vidare att Sveriges tid som stormakt är Sveriges och Finlands gemensamma "egendom", eftersom stormaktstiden inte skulle varit möjlig för en enskild fattig nation, och för Sveriges del krävdes både den östra och den västra rikshalvans resurser. Med Finlands anslutning till Sverige så blev landet en del av den västliga kristendomen, och den europeiska kulturella och ekonomiska ordningen, där marknadsekonomi, demokrati och rättsstatsprinciper är ledande för ländernas utveckling. Finland utgjorde även rikets östra gräns, vilket medförde att flera krig utkämpades där, främst mot Ryssland. Det finska språket utvecklades parallellt med det svenska språket, och delar av en äldre folktradition och kultur fortlevde.
Det var under denna tid som det finska skriftspråket utvecklades med det latinska alfabetet. Det finska språket har cirka 1 100 svenska lånord.