Finska kriget

Finska kriget
Del av rysk-svenska kriget och Napoleonkrigen
(Svensk-franska kriget)

Medurs uppifrån:
Belägringen av Sveaborg, Slaget vid Revolax, Slaget vid Virta bro, Träffningen vid Ratan och Slaget vid Oravais.
Ägde rum 21 februari 1808–17 september 1809
Plats Finland, Sverige
Resultat Rysk seger, Freden i Fredrikshamn
Stridande
Sverige

Storbritannien Storbritannien

Kejsardömet Ryssland Ryssland

Danmark Danmark–Norge
Frankrike Frankrike

Befälhavare och ledare
Sverige Gustav IV Adolf
Sverige Karl XIII
Generalstaben:
Kejsardömet Ryssland Alexander I
Kejsardömet Ryssland Fredrik Vilhelm von Buxhoevden
Kejsardömet Ryssland Bogdan von Knorring
Kejsardömet Ryssland Michail Barclay de Tolly
Kejsardömet Ryssland Nikolaj Kamenskij
Kejsardömet Ryssland Jakov Petrovitj Kulnev
Kejsardömet Ryssland Pjotr Bagration
Styrka
21 000 man[1] 24 000 man vid krigsutbrottet

ca 50 000 man vid slutet av kriget [1]

Förluster
7 000 döda och sårade i strid[2]
53 000 döda av sjukdomar och andra umbäranden[3]
10 000 döda och sårade i strid[4]

Finska kriget (finska: Suomen sota; ryska: Финляндская война), även kallat 1808–1809 års krig, utkämpades mellan Sverige och Kejsardömet Ryssland. I detta krig stöddes Sverige av Storbritannien, medan Ryssland stöddes av Republiken Frankrike (ofta kallat första franska kejsardömet), samt dess talrika bundsförvanter (bland andra Danmark-Norge). Kriget utkämpades som ett led i Napoleonkrigen. Kriget bröt ut som en konsekvens av att tsar Alexander I av Ryssland och kejsar Napoleon I slutit fred i Tilsit i juli 1807. Uppgörelsen förpliktade Alexander I att gå till angrepp mot Sverige ifall landet inte bröt sina förbindelser med Storbritannien och gick med i Napoleons handelsblockad mot Storbritannien.

Kriget fick stora följder för både Sverige och Finland, eftersom Sverige förlorade östra riksdelen Finland till Ryssland. Finland blev därmed en del av det ryska imperiet fram till sin självständighet 1917.

  1. ^ [a b] Hårdstedt 2006, s. 39
  2. ^ «Förlusterna av stupade och sårade i samband med striderna bör på den svenska siden ha uppgått til åtminstone 7 000 soldater – hälften av dessa bland soldater från Finland.», Hårdstedt 2006, s. 332
  3. ^ «Mer än 60 000 män hade förlorats. Mindre än en tredjedel i stupade, mer än två tredjedelar genom sjukdom och umbäranden.», Sandström 2008, s. 226
  4. ^ «På den ryska sidan är det ännu svårare att beräkna förlusterna. På slagfälten stupade och sårades 10 000 man.», Hårdstedt 2006, s. 332

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy