Back Fluoor Afrikaans ፍሎሪን Amharic Fluor AN फ्लोरीन ANP فلور Arabic فليور ARY فلور ARZ Flúor AST फ्लोरिन AWA Flüor Azerbaijani

Fluor

Fluor
Nummer
9 		Tecken
F 		Grupp
17 		Period
2 		Block
p

F
↓
Cl 		Syre ← Fluor → Neon
[He] 2s2 2p5
9F
Flytande fluor vid kryogeniska temperaturer.
Flytande fluor vid kryogeniska temperaturer.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa18,998403163(6)[1][2] u
UtseendeBlekt gul i sin gasform
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid 0 °C och 101,325 kPa1,696 g/L
– flytande, vid kokpunkten1,505 g/L
AggregationstillståndGas
Smältpunkt53,48 K (−219,67 °C)[3]
Kokpunkt85,03 K (−188,11 °C)[3]
Trippelpunkt53,48 K (−219,67 °C)
90 kPa[3]
Kritisk punkt144,41 K (−128,74 °C)
5,1724 MPa[3]
Molvolym11,2 × 10−6 m³/mol
Smältvärme0,2552 kJ/mol
Ångbildningsvärme6,32[4][5] kJ/mol
Molär värmekapacitetCp: 31[6] J/(mol × K)
Cv: 23[6] J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 38 44 50 58 69 85
Atomära egenskaper
Atomradie50 pm
Kovalent radie71 pm
van der Waalsradie135 pm
Elektronaffinitet328 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 1 681 kJ/mol
Andra: 3 374,2 kJ/mol
Tredje: 6 050,4 kJ/mol
Fjärde: 8 407,7 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[He] 2s2 2p5
e− per skal2, 7
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd−1
Oxider (basicitet)(starkt sur)
Elektronegativitet3,98[7] (Paulingskalan)
4,193 (Allenskalan)
Normalpotential2,87 V (F + e− → F−)
Diverse
KristallstrukturKubisk
Kristallstruktur
Ljudhastighet286 m/s
Värmeledningsförmåga0,02591[8] W/(m × K)
MagnetismDiamagnetisk
Magnetisk susceptibilitet−1,2 × 10−4[9][10]
Brytningsindex1,000195[11]
Identifikation
CAS-nummer7782-41-4
EG-nummer231-954-8
Pubchem24524
RTECS-nummerLM6475000
Historia
NamnursprungFrån latin fluere, ”att flyta”.[12][13]
UpptäcktAndré-Marie Ampère (1810)
Första isolationHenri Moissan[7] (26 juni 1886)
NamngivareHumphry Davy
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Fluorisotoper


Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


17F
 {syn.} 64,49 s β+ 2,761 17O
18F
 {syn.} 109,771 min β+ 1,656 18O


19F
 100 % Stabil
20F
 {syn.} 11,163 s β− 7,025 20Ne
21F
 {syn.} 4,158 s β− 5,684 21Ne


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Extern data
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [14]
H-fraserH330, H270, H314, H280
EUH-fraserEUH071
P-fraserP260, P280, P244, P220, P304+340, P303+361+353[källa behövs]
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [14]
Mycket giftig
Mycket giftig
(T+)
R-fraserR8, R26, R35
S-fraserS9, S26, S28, S36/37/39, S45
NFPA 704

0
4
4
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Fluor (latin: Fluorum[15]) är ett icke-metalliskt grundämne med atomnummer 9. Den har kemiskt tecken[16] F och tillhör gruppen halogener. Fluor bildar en tvåatomig molekyl med sig själv i grundform, vilket resulterar i F2, fluorgas. Fluor är det mest reaktiva och elektronegativa av alla grundämnen. Till exempel antänds kolväten spontant och brinner i fluorgas till skillnad från förbränning av kolväten i luftens syre som kräver ett tillskott av energi för antändning - till exempel genom en gnista. Således är fluorgas mycket farligt – farligare än andra halogener såsom den giftiga klorgasen.

På grund av sin höga reaktivitet förekommer fluor inte fritt i naturen, utan alltid kemiskt bundet, vanligen som fluorid. Fluor är det 13:e vanligaste grundämnet på jordskorpan.[17]

Fluor har högst elektronegativitet samt liten atomradie vilket ger unika egenskaper till många av dess föreningar. Till exempel bygger diffusionsmetoden för anrikning av uran på flyktigheten hos uranhexafluorid. Dessutom är kol–fluor-bindningen en av de starkaste bindningarna i organisk kemi. Detta leder till den höga stabiliteten och härdigheten hos fluororganiska föreningar, såsom (poly)tetrafluoreten (Teflon) och perfluoroktansulfonsyra. Kol–fluor-bindningens induktiva effekter leder till styrkan i många fluorhaltiga syror, såsom trifluormetansulfonsyra och trifluoretansyra. I mediciner substitueras ofta organiska föreningar med fluor på biologiskt reaktiva platser, för att förhindra deras metabolism och förlänga deras livslängd.

  1. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised v2 .
  2. ^ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  3. ^ [a b c d] Haynes 2011, sid. 4.121.
  4. ^ Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  5. ^ Jaccaud et al. 2000, sid. 382.
  6. ^ [a b] Compressed Gas Association 1999, sid. 365.
  7. ^ [a b] Jaccaud et al. 2000, sid. 381.
  8. ^ Yaws & Braker 2001, sid. 385.
  9. ^ Mackay, Mackay & Henderson 2002, sid. 72.
  10. ^ Cheng et al. 1999.
  11. ^ ”Technical data for Fluorine” (på engelska). periodictable.com. http://periodictable.com/Elements/009/data.html. Läst 4 november 2015. 
  12. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  13. ^ – Online Etymological Dictionary
  14. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_7090
  15. ^ Senning, Alexander (7 juli 2008). ”Fluorum”. Elsevier's dictionary of chemoetymology: The Whies and Whences of Chemical Nomenclature and Terminol. Elsevier. http://books.google.se/books?id=Fl4sdCYrq3cC&pg=PA150&lpg=PA150&dq=fluorum+latin&source=bl&ots=95WeL0LkwD&sig=ETSzm9nDd0Hl4-JQb7YKWQOZAZ0&hl=sv&ei=BEMMTPgQy604yKaszg8&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=6&ved=0CDEQ6AEwBQ#v=onepage&q=fluorum%20latin&f=false. Läst 7 juni 2010. 
  16. ^ Om kemiskt tecken, nomenklaturutskottet, Svenska Kemisamfundet. [1]
  17. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Fluor (kemi))
From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy