Framhjulsdrift

Framhjulsdrift är en teknik för framdrivning av framförallt personbilar där de främre hjulen är drivande.

Motorn på framhjulsdrivna fordon är placerad antingen fram (framför eller ovanpå framaxeln) eller mellan hjulaxlarna strax bakom framaxeln, tvärställd eller längsmonterad. Fördelarna med denna lösning jämfört med bakhjulsdrift är en mer kompakt installation i bilar med motorn monterad fram, eftersom det inte behövs någon kardanaxel för kraftöverföring till bakhjulen, ökad kursstabilitet, eftersom framdrivningen blir dragande istället för skjutande, samt i många fall bättre framkomlighet tack vare mer tyngd över drivhjulen. Nackdelarna är att konstruktionen blir svårare att underhålla. Accelerationsegenskaperna vid kraftig acceleration med stor viktförflyttning bakåt gör framhjulsdriften mindre lämpad för motorstarka bilar.

Eftersom de främre hjulen också är styrande behövs det drivknutar och spindelleder för drivaxlarna. Denna konstruktion är i grunden mer avancerad än bakhjulsdrift, där drivhjulen kan monteras på en stel, fjädrad axel. Framhjulsdriftens avancerade konstruktion kräver mer underhåll och är mer känslig, både för ålderspåverkan och yttre skador, än de stela axlar som i allmänhet används vid bakhjulsdrift.