Fransk-indianska kriget

Fransk-indianska kriget
Del av Sjuårskriget
Ägde rum 1754–1763 Plats Nordamerika Utfall Brittisk seger Resultat Parisfreden Casus belli George Washingtons överfall på Jumonville 1754 Territoriella ändringar Frankrike förlorar Nya Frankrike; Kanada och Illinois till Storbritannien; Louisiana till Spanien. Frankrike får behålla Saint-Pierre och Miquelon. Spanien förlorar Florida till Storbritannien.
Stridande
Frankrike  Nya Frankrike Kanadas sju nationer Abenakis Algonkiner Kristna mohawker Kristna onondaga Huroner Ojibwa Lenape Mi'kmaq Ottawa Shawnee	Storbritannien Brittiska Amerika Irokesförbundet Onondaga Oneida Seneca Tuscarora Mohawker Cayuga Catawba Cherokeser (före 1758)
Befälhavare och ledare
Louis-Joseph de Montcalm  † Marquis de Vaudreuil François-Marie de Lignery  † Chevalier de Lévis (tillfångatagen) Joseph de Jumonville  †	Jeffrey Amherst Edward Braddock  † James Wolfe  † James Abercrombie Edward Boscawen
Styrka
10 000 reguljära (troupes de la terre och troupes de la marine), störst styrka, 1757.[1] 7 900 milismän 2 200 indianer (1759)[källa behövs]	42 000 reguljära armén och provinstrupper (störst styrka, 1758)[2]

Fransk-indianska kriget, som ägde rum mellan 1754 och 1763, var den del av sjuårskriget som utkämpades mellan Frankrike och Storbritannien i det som nu är USA och Kanada. Båda sidor var allierade med – och förde krig tillsammans med – olika amerikanska indianska nationer. I USA kallas kriget French and Indian War, men i fransktalande delar av Kanada kallas det istället guerre de la conquête, "erövringskriget".