Gemensamma invandringspolitiken

Den gemensamma invandringspolitiken är Europeiska unionens politik avseende tredjelandsmedborgare. Den innefattar bland annat gemensamma bestämmelser om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, utfärdande av visum för längre vistelse och uppehållstillstånd samt bekämpande av olaglig invandring, olaglig vistelse och människohandel. Den gemensamma invandringspolitiken innefattar även vissa åtgärder för att stimulera och stödja medlemsstaterna i att främja integration. Unionen har också befogenhet att ingå avtal med tredjeländer om återtagande av deras medborgare när de inte längre uppfyller villkoren för inresa eller vistelse på en medlemsstats territorium.^[1] Däremot berör den gemensamma invandringspolitiken inte asylrelaterade frågor; dessa ingår istället i den gemensamma asylpolitiken.^[2]

Den gemensamma invandringspolitiken är en del av området med frihet, säkerhet och rättvisa och omfattar i regel inte Danmark och Irland på grund av deras undantagsklausuler.^[3][4] Irland kan dock välja att delta i olika rättsakter från fall till fall, medan Danmark endast deltar i de delar som utgör en del av Schengenregelverket och då på mellanstatlig basis. Även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz omfattas av de delar som ingår i Schengenregelverket genom särskilda associeringsavtal med unionen.