Gepider

Gepider, en östgermansk, till goterna nära stående folkstam. På samma sätt som de andra goterna, hade de blivit kristnade under kejsare Valens tid och blivit arianer.^[2]Gepiderna (latin: Gepidae, Gipedae, forngrekiska: Γήπαιδες) var en östgermansk stam som levde i området i nuvarande Rumänien, Ungern och Serbien, ungefär mellan Tisza, Sava och Karpaterna. De sades dela goternas och vandalernas religion och språk.

De nämns först av romerska källor under det tredje århundradet. Under det fjärde århundradet var de bland de folk som införlivades i det hunniska riket, inom vilket de bildade en viktig del. Efter Attilas död ledde gepiderna under sin ledare, deras mest kända kung Ardarik en allians av andra folk som hade varit i imperiet och besegrade Attilas söner och deras återstående allierade i slaget vid Nedao 454. Gepiderna och deras allierade grundade därefter riken vid mellersta Donau, som gränsade till det romerska riket. Gepidriket var ett av de viktigaste och mest långvariga av dessa, centreratomkring Sirmium och ibland kallat Gepidia.  Det täckte en stor del av den tidigare romerska provinsen Dacia, norr om Donau, och jämfört med andra riken vid mellersta Donau förblev det relativt lite engagerat med Rom.

Gepiderna besegrades av lombarderna och avarerna ett sekel senare år 567. Konstantinopel gav inget stöd till gepiderna. Vissa gepider anslöt sig till lombarderna i deras efterföljande erövring av Italien, några flyttade in på romerskt territorium, och andra gepider bodde fortfarande i området iför det gamla riket efter att det erövrades av avarerna.